Tänkte ta och berätta om när och varför jag köpte Rusin. Nå, jag hade bestämt mig för att efter Cadita och Visena (HÄR kan du läsa om vem Vissi var) att sluta med hästar. Men när Vissi hastigt dog våren 2016 var vi tvugna att skaffa en kompis åt henne. Allt gick så på en gång så vi visste inte riktigt vad vi skulle börja ta oss till. Funderade först på att ta en ponny på foder men det blir ju inte en långvarig lösning och det känns tryggare att äga hästen. Tack och lov fick vi låna Kalle, Linis (ryttagladje.wordpress.com) häst och kunde hämta honom samma dag som Vissi dog. Tack vare detta kunde vi fundera i lugn och ro vilken typ av häst vi skulle söka och vad vi kunde betala för den. Eftersom allt gick så snabbt hade jag inte så stor budget att röra mig med, men som tur var hade jag jobbat mycket extra utöver skolan under året så jag hade en stadig ekonomi. Några dagar efter Vissis bortgång då vi börjat samla oss och tänka klarare satte jag mig på finska versionen av hästnet och började titta på shettisar. Då såg jag en bild på Rusin och tyckte att hon var så söt och dessutom en kopia av Cadi till utseendet! Var tvungen att läsa lite mer om henne. Hon lät perfekt till sättet, snäll, kunde gå med alla hästar, inkörd och 13 år. Dessutom var hon i rätt prisklass och fång hade jag erfarenhet av och vi har anpassad hage. Men, hon stod i Savonlinna, alltså typ 500 km bort... Nå, på nåt sätt skulle vi väl få ordnat det så vi knåpade ihop ett sms på finska för att höra om hon fanns kvar och frågade lite om henne. Hon var kvar ännu med hade en annan som inte kunde bestämma om de skulle köpa henne. Nå, vi sa att det blir direktköp och dagen efter fick vi bekräftat att vi fick köpa henne, osedd. Nå, bestämde ett datum 2 veckor senare, och då satte vi oss i bilen tidigt på morgonen och rullade mot Savonlinna. efter 5 h var vi framme och nog var det en härlig ponny vi fick träffa, ett riktigt charmtroll. Hon gick fint på transportenoch vi började rulla hemåt. Rusin stod snällt hela vägen och 1 på natten var vi hemma. Trötta allihopa och hästarna, Cadi och Kalle, var nyfikna och ställde till med en liten scen... Först hade Cadi lite svårt att acceptera Rusin, för hon var ju så liten, men efter ett tag märkte även hon att ponnyn var riktigt charmig så efter att Kalle åkt började det gå riktigt bra, även om hon saknade Kalle. Nu är de bästa kompisar och vi är så nöjda med Rusin, absolut bästa köpet och en mer rätt ponny hade vi inte kunnat hitta! Hon är så underbar att ha att göras med. Tillfälliga boxen när hon kom Nyfiken Kalle Första gången Cadi och Rusin går tillsammans i hagen, samma dag som Kalle åkt
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
Om bloggenPå denna hästblogg får ni följa med mig i vardagen med psykisk ohälsa, egna hästar och eget stall. Kommer inte att försköna något utan ni kommer att få se verkligheten när allt går bra som dåligt. Och att inte prata om när saker går sönder och behöver repareras... Men jag kommer ju också såklart att bjuda på allt det positiva som ett eget litet stall innebär, och bjuda på tips om ridövningar, fakta, stalltips, visa min utrustning, lite DIY av träningsmaterial och alternativ när man inte har tillgång till ridbana och såklart utvärdering av träningspass. Och kommer bjuda på allt med en gnutta humor. En riktig hästig blogg helt enkelt! Arkiv
Augusti 2018
Kategorier
Alla
|