Hej!
Eeh, ja, vad ska jag säga riktigt. Gick väl lite sisådär med min bloggcomeback. Har väl ingen annan ursäkt än att jag helt enkelt varit för lat för att starta datorn och mitt telefonminne är för fullt för weeblyappen. Well, jag börjar härifrån då. På personliga, ickehästiga planet är jag just nu i full gång med att söka arbete, målet är en fast anställning. Vill slippa all byråkrati och allt krånglas hit och dit då man inte har ett fast arbete eller är arbetslös. Var på två arbetsintervjuer förra veckan och håller nu bara tummarna för positiva besked! Även anmält mig som vikarie till kommunen och där har jag förstått att det alltid finns nåt ifall inget annat nappar. Vidare till hästfronten då. Cadi är i full gång och vi red ett konditionspass i lördags och ett dressyrpass igår. Hittade en "ny" väg vi utforskade i skogen som kom ut till asfaltsvägen. Så blev trav och galopp på skogsvägar och skritt tillbaka längs asfalt, bra med variation och skritt på hårdare underlag. Dressyrpasset igår gick bra. Red på en 30 m volt som jag minskade och ökade i alla gångarter. Cadi var lite stel i höger men i vänster var hon hur mjuk och fin som helst. Fick till lite sidförande rörelser också. Har dessutom anmält mig och Cadi till ridlektioner som börjar nu i veckan. Blir 2h i veckan, 1h dressyrlektion på Fredagar och 1h hoppning på Söndagar. Ska bli roligt att träna för någon regelbundet. Nu har jag dragit på mig en förkylning så ska se om Cadi får vila eller om vi skrittar ut en sväng. Klockan är ändå över 8 och stallet kallar. Eventuellt blir det en promenad med båda hästarna. Tränar ni för tränare regelbundet med era hästar eller rider ni på ridskola? Vi hörs, ha en fortsatt trevlig kväll!
0 Kommentarer
God kväll! Stallet fixat och Cadi riden av sin medryttare. Har även lagt en sadelgjord och alla utom ett schabrak i blöt, dags att börja tvätta nu. Näst på tur är ute- och vintertäckena samt innetäcket Cadi haft i vinter. Ska även ordna upp i "sadelkammaren" så jag får dit alla grejer då det inte är så fuktigt där längre, så blir det bättre ordning i stallet. Ska bli skönt att få bort tvätthögen och tränsen som hänger inne i stallet för tillfället. Efter tvättningen blir det putsning av alla lädersaker och att kassera det som är söndrigt och slitet. Har lite som ska säljas ännu så det ska jag också ta tag i och lägga upp på lite hästloppissidor på Facebook. Det är vad jag ska försöka få gjort innan helgen i alla fall. I helgen sen ska hagen gås igenom ordentligt och repareras. För även börja stänga för Rusin då gräset sätter fart, och trådarna har fått lite stryk av snömängden vi haft. Lite ett som annat som ska göras inför sommaren alltså ;) Nu ska jag äta nåt och sen blir det att ta in hästarna. Snart har vi det såhär igen, grönt
God kväll, eller natt. Hade egentligen tänkt skriva ett inlägg om hur du fixar en budgetridplan, men efter en artikel om en vargattack mot en farm här i byn så kände jag att det är viktigt att ta upp detta vargproblem vi har här nu.
Igår natt när jag körde hem till lägenheten fick jag bromsa för en älg på ett ställe där jag inte sett älgar förut. Älgen verkade orolig och hade smått panik men jag tänkte inte desto mera på det. Idag då jag for in på Facebook kom det upp en artikel om en vargattack mot en rävfarm, här i byn just i området där jag fick bromsa för älgen. En dryg kilometer från oss och vårt stall. Jag har förr inte varit så rädd för dessa vargar och tyckt att hysterin varit smått överdriven. Jag har själv inte sett till vargarna eller spår efter dem, men nu har jag förstått hysterin och allvaret. Jag trodde att hysterin skulle lägga sig efter att vargarna dragit sig undan, men jag har insett att de är här för att stanna. Och färre blir de inte, tvärtom. Dessa vargar börja breda ut sig allt mer och nya kullar föds ju varje år. Och när vargarna obeskymrat börjar röra sig på folks TOMTAR har det gått för långt. När ett vilddjur inte är rädd för människan längre blir det farligt. Även om vargarna inte är en direkt fara för oss människor (ännu) så är de en fara för våra djur. Jag har sett att både älg och rådjur rört sig bort från de områden där de förr funnits och nu ser man rådjur där vi inte sett dem förr. Vi kommer inte att våga ha ut våra får och hästar under natten i sommar, och vi har inte möjlighet att bygga ett viltstängsel. Tänk på alla som har produktionsdjur, ska inte de få gå på bete i sommar utan risken att falla offer för vargen? Även om vargen kanske inte dödar djuren (vilket är en stor risk att den gör ändå) så kommer den att skrämma och stressa dem. Ska inte våra bönder få fortsätta med sin produktion så vi, och beslutsfattarna i storstaden, får vår mat och våra produkter utan att behöva oroa sig för sina djur? Har inte bönderna tillräckligt med arbete och stress för att hinna med allt ändå? Så att VI ska få mat. Näringslivet och produktionen här i Österbotten är även viktig för andra delar av Finland. Ska något allvarligt behöva hända, ska en människa behöva sätta livet till innan vi för göra något? Det räcker uppenbarligen inte med att produktions- och husdjur får sätta livet till och plågas till döds, tydligen ska en människa behöva sätta livet till också. Det kommer inte att bli en vuxen människa som faller offer, utan ETT BARN. Ska ett barn behöva offra sitt liv för att det ska sätta fart på beslutsfattarna? Vill ni som fattar beslut om vargen eller är för vargen att ett barn ska behöva dö bara för att ni ska få ha som ni vill? Är det viktigare att vargen får fortsätta röra sig som den gör, än att ett barn behöver utsättas för den plågsamma död vargen orsakar sina offer? Ett offer är ett offer för mycket, och händer det är det redan för sent. Då hjälper det inte att förhindra längre, utan då är skadan skedd. I flera kommuner rör sig vargarna nära skolar och dagisar, och inte verkar de speciellt rädda för ljudnivån heller. Vi ser ju att vargarna blir mindre rädd för oss människor och det om något är ett varningstecken på att situationen börjar bli allvarlig och så småningom hotfull. Ju fler vargarna blir så ökar ju även reviren. Tillslut blir vargen och människan konkurrenter, ju fler vargar ju mindre mat. Och farligare för oss. För vargarna slutar inte att föröka sig, de blir fler och fler. För några år sedan fanns det inte på världskartan att vi behövde oroa oss för vargar här. Vi hade inga flockar utan bara enstaka vargar som strövade förbi då och då. Men se hur mycket det har förändrats... vi har flera flockar här nu. Hur kommer det att se ut om några år om vi inte får göra något? Vargarna rör sig redan på tomtar och i bebyggelse utan att verka riktigt rädda. Ska vi behöva begränsa oss för att hålla oss och våra djur trygga? Ska vi inte kunna gå ut i skogen utan att vara vaksamma på vargen? Våra hundar älskar att springa i skogen, men det vågar vi inte låta dem göra längre. Ska jag inte kunna rida ut utan att behöva vara på min vakt? Ska inte jägarna kunna jaga med hundarna utan risken att vargen tar dem? Vi bor nära en simstrand, ska inte folk få slappna av på stranden och låta barnen leka utan att behöva vara rädd att en vargflock ska dyka upp. Vi ska inte kunna ta oss ett lugnt nattdopp längre? Och ska inte barnen få gå i simskola utan risk att få besök av varg? Ska inte barnen tryggt kunna gå/cykla till skolan på egen hand? Ska inte barnen kunna leka och bygga kojor i skogen eller skogsdungar längre utan att behöva vara rädda för vargen? Eller stå och vänta på skolbussen utan att behöva vara rädd? Ska vi inte kunna ha ut våra djur på bete utan att behöva vara rädd för att vargen tar dem? Ett viltstängsel är dyrt och ändå ingen garanti att vargen inte kommer åt djuren. Staten borde ersätta varje skada en varg gör. Vi betalar skatt och vill kunna vara trygga och slappna av! Inte vara begränsade, och vi ska inte behöva anpassa oss enligt vargen! Ska vi behöva ha dåligt skötta vägar vill vi åtminstone kunna vara trygga där vi bor och kunna hålla våra djur tryggt. Orsaken till att det inte har varit nån vargattack mot människor i modern tid är ju för att det inte funnits varg i denna utsträckning på flera hundra år. I den takt vargen ökar just nu är det bara en tidsfråga innan en människa, ett barn, för sätta livet till. För tydligen räcker det inte med att våra djur måste dö för vargen... Det är inte en fråga OM något händer längre, utan NÄR. Varför ska vi inte få göra något åt problemet nu så länge inget allvarligt skett? Varför måste något allvarligt behöva ske? Det är ju försent då och skadan är redan skedd. Det borde tillåtas jakt på varg, så vargen får respekt för människan och minskar, och så vi kan leva ett tryggt liv igen. Det räcker inte att ge tillåtelse att skjuta EN varg när en vargattack skett och ett hus-eller produktionsdjur fått sätta livet till, i så fall behöver många attacker ske innan det blir nån märkbar förändring. Det är så lätt att inte se problemet och tro att allt är i sin ordning då man själv inte utsätts och behöver vara orolig, men belutsfattare, visa förf*n lite MEDMÄNSKLIGHET...Varför ska landsbyggdsfolk behöva vara rädda och oroliga för att någon ska mista livet? Är det viktigare att vargen får ströva fritt som den gör och föröka sig, än att minimera risken för att en människa, ett barn, ska behöva dö i en vargattack? Vi kan inte alla flytta till storstaden, och när vargar vistas på någons tomt, ja då har det gått för långt... "Vargen är inget hot" Jo tjena när djur får sätta livet till och människan vara tvungen att bo i dennes revir... Vad händer då vargen ser oss som konkurrenter? Jo, den dödar. Hej och god eftermiddag!
Pga lite personliga orsaker kom det inte upp nåt inlägg igår. Kan börja med att lördagens dressyrpass i regnet och leran inte var nån höjdare, spänd häst och det gick inte att göra så mycket då det mest var lerigt överallt. Igår for jag på en skön och mysig skrittur i skogen med Cadi för att rensa tankarna lite. Skönt när ångesten annars ligger på som f*n. Soligt och fridfullt i skogen, hästar är minsann balsam för själen. Nu har det börjat torka upp och jag hoppas att min ridplan är i ridbart skick inom nån vecka eller två, det tummar jag upp för. Ska börja flytta bommarna tillbaka till min riktiga ridplan nu också. Ska se om Cadi får vila helt idag eller om jag rider ett markarbetspass med henne. Ska åtminstone masa mig iväg till stallet strax. Imorgon kommer Cadis medryttare och rider henne, så jag får ta och fokusera lite på Rusin då. Ska även ta och putsa upp ett par läderridstövlar jag ska ta och sälja. Jag måste vara en av få som föredrar ridskor och shortchaps framför stövlar ;) Ne nu ska jag äta nåt och sen aktivera mig. Vi hörs! :) Tänkte ta och skriva lite vilka rutiner mina hästar har på en dag. Kan ju variera ibland beroende på men oftast ser det ut såhär.
Mamma morgonfodrar och lägger ut dem då hon jobbar eftermiddagar. Så kl. 8 får de morgonfoder (oftast har de hö kvar från kvällen innan) kl 9 far det ut (vid sämre väder runt 10) 12:00 - 12:30 lunchfodrar jag dem och kollar vatten Varierar, men Cadi tränas oftast mellan 14:00 - 17:00, beroende på dag Rusin brukar tränas efteråt 16:30 - 17:00 får de middagshö, har de kvar från lunchen får de mindre. Detta varierar, beror mycket på väder och om hästarna vill in, men mellan 20:00 och 21:00 tar vi in dem och då får de också sitt kvällsfoder. Vid riktigt dåligt väder kan de vilja in tidigare medan vid fint väder får de gå ute ännu längre. Försöker ha dem ute så länge som möjligt nu då det börjar bli vår. Vi har aldrig haft fasta exakta tider för våra hästar, men vi har heller aldrig haft stressade hästar. Sen från Maj brukar de börja få gå ute dygnet runt, för då accepterar till och med Cadi det ;) Men i år lär det bli senare då vi måste laga om bottnen i vindskyddet lite. God dag!
Vädret idag är underbart och vårigt, äntligen säger jag bara. Dessutom är landsvägen bar, på tiden ;) Ja, denna vecka måste jag och besikta bilen. Varför ska jag alltid lämna det till sista veckan? Har ju från December på mig att besikta den och jag sparar det ALLTID till sista veckan, eller sista dagen tillomed... haha, ja aldrig lär man sig. Min bil verkar köra med det att bli godkänd vartannat år och underkänd vartannat. Så i år borde den bli godkänd, ifjol blev den underkänd av diverse småfel... ALLT är bytt nu tills i år känns det som så jag vet inte vad jag gör om den inte går igenom... La typ över 1000 € på den ifjol, mer än bildens värde. Så i år vill jag helst inte lägga en extra cent på den ;) Annars är förkylningen tillbaka och jag känner mig som en zombie i princip. Ush... Nåjaa, Cadis medryttare kommer och rida henne idag, skönt för mig, haha. Rusin ska jag longera igen, i djupsnö så länge det finns för att styrketräna henne lite. Då det blir bättre underlag ska jag börja köra henne igen, men ännu tar vi det lugnt. Det är väl dagens, annars ska jag bara ta det lugnt så jag hopperligen blir i skick fort. Vill att det ska bli till feber så man slipper förkylningen helt, annars kommer det ju bara tillbaka titt som tätt. Har ni vår hos er? Vad har ni för planer idag? God kväll! Ja, vad ska jag säga om dagen? Det enda jag fått uträttat är ett frissabesök, och det var välbehövligt kan jag säga. Mitt hår är fräschare och friskare nu än på länge. Blev inte så stor förändring, men jag är ändå supernöjd! Blondare i längderna och en kall färg, som jag ville ha det. Hade egentligen tänkt lite ljusare och blondare, men ärligt så blev det nog snyggare som det är nu. Pannluggen lever sitt eget liv, men vad annat kan man förvänta sig av den? haha. Lite uppklippt och snyggare klippt vid luggen nu gör att jag faktiskt har en frisyr istället för bara rakt hängande hår. Mitt hår är så platt naturligt. Stallet har jag inte hunnit med idag då jag var hemma först en halv 6-tiden, var tvungen att handla lite smått också. Borstade bara hästarna idag och gick igenom dem.
Imorgon ska jag till posten och hopperligen få postat lite shettisgrimmor och om vädret inte är alltför dåligt ska tanten ridas. Det regnar nu och risken att allt blir en enda sörja är stor... Men, positivt, snön försvinner ÄNTLIGEN! Vad har ni sysslat med idag då? God kväll! Som tur så blev det ingen kolik så Cadi hade inte ätit sååå mycket när hon var lös i stallet. Nå, idag har jag varit på språng hela dagen så något stall har jag inte hunnit med, men en trevlig dag har jag haft. Firade min barndomsvän med lite asiatisk lunch och sushi för att sen fara till min andra barndomsvän och spendera eftermiddagen och kvällen där, riktigt trevligt! Imorgon ska jag till frissan och bli blond igen! Rödbrunt hår i all ära men jag känner mig mer som mig själv i blont hår, haha. Ska färga det lite i balayage, mörk i rötterna och ljusare i topparna. Själva frisyren får nog hållas som den är, ska bara jämna upp och toppa håret. Såhär ska jag färga, vill ha en kall färg då mitt hår lätt blir gult. Bild från pinterest Ska försöka hinna med att rida Cadi imorgon också, har gjort upp ett litet veckoschema: Onsdag: Dressyr Torsdag: Bommar Fredag: Uteritt/ Bommar Lördag: Bommar/Uteritt Söndag: Dressyr Foto: Lini
God eftermiddag!
Idag visar vädret sig från sin bättre sida och det är mera vår i luften. Bara all denna snö skulle försvinna också så skulle det vara bra, haha Nåväl, idag står uteritt på schemat. Bara jogging för att få bort lite träningsvärk för Cadi (iaf jag har träningsvärk, så antar att hon också har, haha) och hon ska få gå på lite lättare underlag än tyngre snö. Lite trav och lugn galopp på raksträcka är planen. Ska bara ladda powerbanken och telefonen först. Och vill ni vinna en personlig boxskylt så har ni ännu 2 dagar på er att delta, vinnaren dras 1.4. Skynda skynda! Reglerna hittar ni HÄR! Annars kan ni också beställa en personlig och egendesignad skylt av mig, kolla uppe i menyn under "beställ en personlig skylt". Här kommer ett personligt inlägg. Kopierat från min gamla blogg.
Tänkte ta och berätta lite om selektiv mutism och hur det kändes för mig att ha det. Jag har själv inte selektiv mutism längre, det gick om när jag började 7an, för 10 år sen, men några vaga minnen har jag ändå. Jag börjar med lite fakta: (källa: Wikipedia) Selektiv Mutism är en psykisk störning. Den upptäcks oftast när barnet i fråga börjar i skolan. Först kan selektiv mutism misstas för en ordentlig blyghet men är mycket mer än så. Det är inte så att den som lider av selektiv mutism väljer att vara tyst i vissa situationer, utan stark ångest tvingar en att vara tyst. Det betyder inte att man har problem med språket, stammar eller problem med talandet, utan man är tyst i te.x. skolan för att man lider av social fobi. Hemma och i trygga miljöer eller med trygga personer pratar en person med selektiv mutism som alla andra och fungerar normalt. Vissa med selektiv mutism pekar och visar vad man menar, andra är uttryckslösa och orörliga tills någon gissat sig till det rätta. Några kan svara på frågor som kräver korta svar från vuxna, men inte prata med jämnåriga. Hur upplevde jag selektiv mutism? Min synvinkel Nu ska jag ta och tänka riktigt och försöka komma ihåg så mycket som möjligt, men många saker har jag förträngt. Jag var tyst från förskolan-åk6, hela lågstadiet alltså. Jag spände mig nästan konstant och det var jobbigt när någon frågade något av mig. Jag kommunicerade genom att visa, peka, mima och nicka. Jag kommunicerade också mycket genom att skriva. Att ha en vikarie var alltid ett helvete, och när det bytte skolhälsovårdare så gick jag och oroade mig för hur jag skulle kommunicera med henne och vad de skulle tänka när jag inte pratade. Och att någon frågade varför jag inte pratade var jobbigt, för jag visste ju inte varför det inte bara var att prata för mig. Många gånger hade jag också ångest när det var en ny taxichaufför och man var tvungen att säga var man skulle av. Enkla saker var svåra för mig och gjorde mig illamående. Jag oroade mig också mycket för vad jag skulle göra om jag tappade bort nåt, om jag hade problem med nåt eller behövde hjälp. Jag oroade mig för hur jag skulle säga till om det i så fall. Jag kände mig dum många gånger och önskade att jag skulle kunna prata, men det gick bara inte. Ständigt var jag på helspänn och hade oroskänslor. Vissa trodde att jag inte gillade dem för att jag inte pratade, men så var ju inte fallet. Men hur skulle jag förklara? Fyran var det värsta läsåret, för jag har nästan inga minnen från det. Det var jobbigt när folk inte förstod vad jag menade och jag försökte komma på sätt att förklara saker på så att de skulle förstå, kände mig dum i såna situationer. En vikarie hade inte blivit informerad om att jag var tyst så denne trodde att jag hade en hörselskada och undrade om jag kunde teckenspråk. Fast jag hörde ju hur bra som helst, men hur skulle jag förklara det? Det var en mardröm men jag kom mig igenom skoldagen, men det var jobbigt. När en förälder var med i skolan pratade jag som vanligt och var avslappnad och som alla andra. Och att uppträda på julfesten hade jag heller inga problem med. Jag tror att i 5-6 var jag tyst mest för att jag alltid varit det och var rädd för hur folk skulle reagera om jag plötsligt talade, så det var tryggast för mig att fortsätta vara tyst. Hade fortfarande stark ångest då också i många situationer. När jag gick i 2an eller 3an började jag prata i situationer utanför skolan, vilket jag inte gjorde före det om jag var till en kompis t.ex. När jag började 7an och for till högstadiet och det blev miljöombyte började jag att prata och härifrån gick det bara framåt sen. Jag har inte så mycket minnen kvar så det kanske inte blev riktigt bra förklarat, men det är så mycket som jag förträngt och många känslor och situationer jag har glömt. Är tacksam för min barndomsvän jag haft alla åren och vi har fortfarande lika kul som vanligt när vi umgås. Har trots detta aldrig varit utan vänner. Till sist vill jag rikta kritik till viss personal i lågstadieskolan jag gick på: Jag har gått vidare i livet och min lågstadietid påverkar inte mig idag på det sätt det fanns risk att det skulle göra, snarare har det gjort mig starkare och jag VET nu vad som är rätt och fel. Vilket har gjort att jag idag säger till om jag ser orättvisa och om någon blir illa behandlad. Jag håller inte tyst längre. Jag har insett att sättet vissa i personalen skötte allt på är FEL. Görs det på samma sätt idag då allt går att googla är det bara vridet. Finns inga ursäkter längre att ta reda på fakta eller skaffa sig kunskap om diverse diagnoser. Det kommer att komma fler elever med selektiv mutism eller andra diagnoser som kräver specialupplägg, och då är det skolans skyldighet kan jag tycka att skaffa sig kunskap så eleven får rätt hjälp och en så bra upplevelse i skolan som möjligt. Alla är inte som jag, alla kan inte släppa lågstadietiden och bli en starkare person. Varför mår så många dåligt idag? Vi måste förstå att alla är olika och tänka på hur vi uttrycker oss, det pratas ofta om att vi ska acceptera de som är annorlunda, men vad jag upplever så funkar det inte alltid så i praktiken. Varför lever inte vissa som de lär? Det är inte bara de "duktiga som har lätt för skolan" som spelar roll. Varför ska ens alla bedömas efter en viss plan. Varför får inte de som behöver alla gånger den hjälp de borde ha rätt till? Varför tar inte alla reda på hur den du har att göras med känner och tänker? Alla borde ha rätt att få en bra skoltid och en bra upplevelse. Det pratas hit och dit om hur bra det ska göras för alla som behöver någon typ av stöd, men åtminstone då jag gick i lågstadiet, då jag började 4:an för 14 år sedan fungerade det inte. Och jag hoppas att det fungerar bättre idag, det är så löjligt enkelt att googla så att komma med en ursäkt att det inte finns "resurser att få all information" i dagens läge är bara idiotiskt. Sorgligt med sant. Det hänger på DIG om du bryr dig eller inte. Och nej, jag är inte lärare, skolpersonal eller ens intresserad av jobb inom den sektorn, så kanske jag "inte ska uttala mig om andras jobb"... Men vet ni vad, jag var utsatt för den okunskapen så jag tänker banne mej uttala mig. Vad som tycks om det får nån annan stå för, dehär är min åsikt och den står jag för. Ha en fin dag alla och tänk på att annorlunda inte är nåt dåligt :) God kväll!
Skulle ha kommit upp ett inlägg kl. 8 imorse, men märkte nu då jag startade datorn att jag ställt in det fel. Så istället för att ha klickat på 08:00 AM så hade jag lagt PM, haha. Nå, ändrade så att det kommer kl. 10 ikväll istället. Här är det full vinter fortfarande även om det faktiskt varit lite varmare idag. När det är full sol ute denna tiden på året så kan jag inte vistas ute utan att det bränner som f*n i ansiktet efteråt. Hade planerat in en uteritt idag, men som det ser ut nu tror jag det blir ett markarbetspass istället, lär börja skymma innan jag kommer mig iväg, haha. Är så förbannat trött och seg idag så allt går lite trögare än vanligt. Som tur är har allt börjat ordna sig på den privata fronten nu, så jag kan fokusera på att vila ut kroppen ordentligt för att den ska bli fit for fight för jobb! Ni anar inte hur jag längtar efter att vara tillbaka ut i arbetslivet, ska bli så skönt. För er som inte vet är jag nu sjukskriven för en utmattning. Jobb+ skola i våras i kombination med en hastig förändring i livet gjorde att jag typ "gick in i väggen" och mådde inte alls bra psykiskt i somras. Men nu känner jag att jag blir mer och mer mig själv och att jag mot sensommaren/hösten ska börja jobba igen. Ni anar inte hur jag längtar. Fick "order" att inte börja ännu så kroppen skulle få en ärlig chans att återhämta sig ordentligt. Känner mig bara så "lat" då jag bara är hemma, även om jag har stallet och hästarna. Man ska ju inte skämmas över att vara utmattad, men kan inte hjälpa ibland att jag känner mig lat. Sen har jag sån resefeber också. Kollade på bilderna från kroatien i höstas och jag skulle bra kunna resa tillbaka. Genast typ. När man är på resa så kan man bara koppla bort vardagen och allt som krånglar och bara vara. Var det bästa beslutet att åka med trots allt. Nej nu ska jag ta tjuren vid hornen och fixa nåt att äta. Sen blir det hästmotion! Ska ta och variera lite och skriva ett ickehästigt inlägg igen. För att få variation kommer det att dyka upp lite allmänna inlägg då och då, om det är okej för er läsare? Absolut är ju detta en hästblogg och 2 av 3 inlägg/dag kommer att ha med hästar att göra. Har lite tips och faktasaker på G. Men behöver lite tid att fixa materialet till dem och saker går inte så smidigt som planerat så det kommer inte genast ;) Nåväl, till inlägget då. Efter påsk ska jag till frissan och håret ska bli blont igen, så mycket har jag på klart, en kallare blond. Men hur jag ska klippa mig vet jag inte. Velar mellan att klippa det kortare eller att bara jämna upp och toppa. Har ju längre hår nu än jag nånsin haft. Mitt hår har aldrig velat växa, utan det har stannat strax nedanför axlarna. Fram tills nu, då det växer som bara den. Pannluggen ska sparas ut och det är på gång. Har inte tålamod när den efter att jag gått och lagt mig efter att ha tvättat håret spretar åt alla håll. Enklast är blont hår med lång pannlugg, då kräver det inte mycket underhåll mitt hår, dessutom är det enkelt att sätta upp i en hästsvans då och få bort allt på en gång ;) Skulle faktiskt ha lust klippa det strax under axlarna igen. Håret skulle bli friskt och fräscht och det skulle bli en skön sommarfrisyr. Dessutom så slipper jag då de tovor jag nu får i håret och som ska redas ut. Men på samma gång skulle det vara roligt att behålla längden och spara ut det riktigt ordentligt, MEN jag har en känsla av att det bara hänger där då. Ja-a, ska skrolla runt bland lite olika frisyrer och hoppas jag hittar något. Det är ju trots allt bara hår, och hår växer. Har ni nåt förslag? Klipper inte kort-kort iaf ;)
Idag har jag tillbringat hela dagen i hemma i min lägenhet i sällskap av Missy och bara vilat. Ush, har åkt på en förkylning som suger all energi ur kroppen. Känns som om man har feber, men har inte det. Så tänkte att jag skulle satsa på att bara vila och hopperligen vara i bättre skick imorgon så jag kan fara till stallet en stund åtminstone. Det om det. Ska ändå knåpa ihop några inlägg även om det inte blir stallinlägg eller jag ens har sett mina hästar idag. Nåväl. Varför använder jag mig av sporrar och spö? Kan börja med att jag har ett par 15 mm sporrar med rak ände och ett par 20 mm sporrar med rund ände. Har nu börjat använda de längre med rund ände för att jag upplever att de ändå är lite snällare. Sen har jag också ett vanligt allroundspö i hoppningen och ett dressyrspö när jag rider dressyr eller bommar. Såklart anpassar jag mig till hästen och skulle hästen inte gilla sporrar så inte skulle jag använda dem då. Nå, sporrar har jag på Cadi för att jag lätt för kramp i benen. Inte för att jag skänklar hårt utan när jag håller skänkeln och trycker (te.x. om vi rider på volt eller jag vill flytta bakdelen på henne) så får jag ALLTID kramp i benet. Med sporrar behöver jag knappt nudda henne och kan använda skänkeln utan att få kramp. Jag sparkar aldrig när jag skänklar utan mest "irriterar" med små rörelser, eller hur jag ska förklara det. På uteritter rider jag aldrig med sporrar eller spö, anser att det inte är nödvändigt då jag inte behöver ställa henne på samma sätt. Spö använder jag inte för att slå henne eller för att hon är lat, utan många gånger vill hon gärna skjuta ut bogen eller bakdelen på volt, så då använder jag spöt för att peta till henne. I hoppningen så behöver jag sällan använda spöt, utan har det för att lägga till på bogen ifall hon är lite osäker på ett hinder och vill dra åt ena sidan. Såklart rider jag inte varje pass på banan med sporrar heller, men oftast eftersom att jag lätt får kramp. Och att få kramp i benen när man rider är inte det roligaste kan jag lova, haha. Hur tänker ni kring sporrar och spö? Foto: Lini Forsberg
God kväll!
Idag har jag inte varit i stallet utan pappa fixade det. Var åtminstone och bytte täcke på Cadi och myste i hagen med hästarna en stund i vårsolen. Varmt och underbart väder och det skulle ha varit perfekt för en uteritt. Hoppas jag slipper förkylningen snabbt och att vädret är lika underbart då också, haha. Rusin är ohalt nu hon också, kan säga att det är väääldigt skönt att båda hästarna är i skick igen. Nu ska jag bara skriva ett schemalagt inlägg och fortsätta chilla en stund under min filt innan jag går och sova så jag hopperligen blir frisk så fort som möjligt. God natt! Ett inlägg om alla mina bloggar jag haft, haha.
Har ju bloggat lite från och till genom åren. Startade min första blogg i Januari 2010. Det var på blogg.se och under tiden jag skrev på den bloggen var jag ett stoooort Rybak-fan, vilket man märker i bloggen med. Bloggade på den bloggen till våren 2011. Ganska aktivt ändå, men jag var inte särskilt öppen med mitt mående, inte i alla fall på samma sätt som på denna. Fast jag skrev nog lite om mina känslor för skolan då jag under denna tid gick i gymnasiet var jag vantrivdes. Mådde sämre under denna period också. Men jag valde att byta från blogg.se för att portalen hörde till Sverige och byta till något som var mer finländskt också. Men jag älskade hur man kunde designa sin blogg på blogg.se. Okej, nästa då. Jag bytte till blogger, googles egen bloggportal. Den bloggen startade jag i April 2011 som en fortsättning på den andra bloggen. Skrev om samma saker typ, men nu var jag inte ett lika stort Rybak-fan längre. Bloggandet avtog på sensommaren - hösten 2011 och jag återupptog det igen i Maj 2012. Då bloggade jag ganska aktivt igen i kanske 2 månader då jag fick annat för mig sen. I den bloggen skrev jag också om mina känslor för vattenläckan vi hade hemma 2011 och hur jag kände inför en ny skola. Bloggade lite under hösten -17 på denna också tills jag bestämde mig för att nouw var bättre i alla fall. Men har hunnit ha en wordpressblogg också under min paus från blogger-bloggen. Den startade jag i December 2011 men har väldigt få inlägg på den. Skrev sista riktiga inlägget i Mars 2012. I Maj samma år hade jag ett inlägg om att jag fortsätter på blogger igen. Nowbloggen startade jag som en fotoblogg att publicera mina bilder på då jag börjat fota mera igen under tiden jag var arbetslös i början av 2015. Men det höll i sig till April 2015 då jag fick jobb så då försvann bloggintresset. I juli 2017 startade jag upp den igen men som en blogg om psykisk ohälsa och vägen tillbaka, som jag skrev i mitt första inlägg efter uppstarten. Har alltid haft ett okej antal läsare på mina bloggar vilket är roligt. Slutade blogga då jag övergick till denna och ville att min blogg skulle ha ett tema som jag brinner för, att bara skriva om vardagen funkade inte för mig. Och så har vi denna hästblogg. Mycket roligare att ha ett ämne att fokusera på i bloggen som jag intresserar mig för och som det alltid finns något att skriva om. Därför finns det mycket mer motivation till denna bloggen än de jag haft tidigare. Länkar till mina gamla bloggar då: gabrii.blogg.se (VARNING: Rybak-fan) gabriellalund.blogspot.com gabriis.wordpress.com Hej på er!
Idag är det riktigt vår i luften, har varit soligt och varmt. Nu börjar det bli bli mulet, men det är plusgrader, finns ju hopp om att sommaren ska komma i år också ;) Skulle vara perfekt för en uteritt men jag har åkt på en jävla förkylning så det finns ingen ork i kroppen eller knoppen. Så blir nog bara att fixa stallet idag och mysa lite med hästarna. Tyvärr ska det bli kallare nu igen... Nåjaa, jag hoppas på bättre ork imorgon så jag orkar rida Cadi lite åtminstone eller motionera henne på annat vis. Longering kanske så jag får se henne röra sig från marken ordentligt. Nu när förkylningen kom så går ju inte igångsättningen som planerat, men sånt är livet. Hjärnan är lite trött så jag vet inte hur sammanhängande detta inlägg blev nu, men hoppas det går att läsa. Vi hörs senare! Nå nu är det dags att komma igång med bloggandet igen efter helgen.
Hade en riktigt bra 24-årsdag igår då en av mina vänner bjöd mig på mat och chokladcheesecake, så gott! Tacksam för att jag blev bjuden på mat och för de fina presenterna jag har fått :D Jag blev ju riktigt bortskämd, haha. Syrran fixade ju tårta åt mig tidigare på dagen också. Blev dock otroligt sömnig senare och idag förstod jag varför. Har åkt på en förkylning. Nå, plusgrader har vi här idag vilket är skönt. Hade som plan att rida ut en sväng, men jag får se hur det blir med det. Känner mig slut i kroppen och inte riktigt i skick och klockan är redan snart 5. Nå, får se hur jag gör. Ska försöka väcka min gröt till hjärna och skriva ihop lite inlägg nu. Vi hörs sen! Hej på er!
Sitter nu och äter en god berlinermunk och dricker iste till, gott! Dagens väder är ju bara för härligt också, trots -6 grader, så blir antagligen en skogstur med Cadi igen. Så skönt att ha börjat sätta igång henne, har inte tänkt på förr hur stor roll en sadel spelar, trots att det verkar som att den skulle passa, men nu när jag börjat använda min gamla sadel igen känns hon så fräsch igen, precis son förr. Så skönt att veta orsaken och att det var lätt åtgärdat. Ja, imorgon fyller jag 24. Ingen märklig ålder, efter att jag fyllde 18 har det inte varit så roligt att fylla år. Janå, vid 20 så klev man ju ifrån tonåren och fick börja köpa startksprit på alko, å andra sidan gillar jag inte starksprit så för mig har det inte gjort nån skillnad, haha. Sen har allt bara gått i ett tycker jag. Ska imorgon till en av mina kompisar, hon ska bjuda mig på födelsedagsmiddag, så det lär bli trevlig :D Ikväll kommer troligen min barndomsvän till mitt och nog lär vi hitt på nåt kul som vanligt, haha. Nå, nu ska jag fika klart och sen blir det stallet. Ha en fin fredag hörni! God eftermiddag i snöyran. Snöyra här i alla fall
Stallet är fixat och hästarna har fått mat. Har själv också hunnit äta och nu sitter jag bara här och tar det lugnt. Hade tänkt skritta ut i skogen med Cadi idag, men får se hur jag gör då det blåser som bara den... Solen har åtminstone tittat fram nu så kanske vädret blir bättre. Har fått sånt sug efter att åka och träna och starta nån tävling igen! Bara jag får klartecken på att Cadi är 100% okej så blir det att komma igång på riktigt igen. Tanten själv är nog taggad på att få komma igång också, väldigt pigg och fart på. Annars då? Har sovit hyfsat bra inatt och är piggare idag. Håller på att få ålderskris då jag fyller på lördag, även om jag bara blir 24. Men ändå ;) Rusin fäller så mycket päls att jag typ drunknar i hästhår. Borstade henne lite imorse och hon stod och njöt. Kliar säkert att ha sån päls, tur att halva hon är klippt. Skönt också att Cadi är klippt, så slipper jag lite päls där. Men vi hörs i nästa inlägg! Psst... glöm inte att delta i min blogg/instatävling ;) Inlägget hittas i kategorin Blogg/instagramtävlingar. På instagram: gabriellasfuxar God eftermiddag!
Börjar bli mer taggad på hästeriet nu igen när vi hittat orsaken till Cadis hälta. Ska skritta henne idag igen, hon var VILD när jag släppte ut dem imorse, busade i snön och höll på. Synd bara att dagens väder inte är det bästa. Blåsigt och snöigt, och jag glömde mina värmeleggings i lägenheten. Ska försöka städa upp lite i stallet ikväll också. Och färga håret, men får se hur det blir med den saken. köpte ju två paket med hårfärg (de heter väl inte paket ens?) sist då jag inte visste om det skulle räcka till hela håret, men det gjorde det. Måste ju använda upp det, har smått börjat ångra att jag färgade det mörkare, hah... Är så förbannat trött, har sovit dåligt nu några nätter och Missy, katten min, har utsett natten som sin lektid på dygnet. Inte så kul när man bor i en etta ;) Ska bara vänta på att både powerbank och telefon blir laddade så ska jag bege mig ut. Är sugen på en skrittur i skogen, men ska se om jag hinner innan det blir mörkt, klockan är redan 17:10. Vi får höras sen, glöm inte att besöka min instagram , gabriellasfuxar eller några blogginlägg ner för att delta i min TÄVLING! |
Om bloggenPå denna hästblogg får ni följa med mig i vardagen med psykisk ohälsa, egna hästar och eget stall. Kommer inte att försköna något utan ni kommer att få se verkligheten när allt går bra som dåligt. Och att inte prata om när saker går sönder och behöver repareras... Men jag kommer ju också såklart att bjuda på allt det positiva som ett eget litet stall innebär, och bjuda på tips om ridövningar, fakta, stalltips, visa min utrustning, lite DIY av träningsmaterial och alternativ när man inte har tillgång till ridbana och såklart utvärdering av träningspass. Och kommer bjuda på allt med en gnutta humor. En riktig hästig blogg helt enkelt! Arkiv
Augusti 2018
Kategorier
Alla
|