Jaa, fång, en riktigt jävlig sjukdom som drabbar vissa hästar och ponnyer. Jag hade själv ingen riktig erfarenhet av fång mer än vad jag läst förrän 2015. Då märkte jag att Cadi började bli stapplig men hon haltade inte. Hon var då 17 och hade aldrig haft fång så det var ju inte det första som slog oss heller att det kunde vara. I samma veva fick hon en hovböld i ena bakhoven, så hon var ju blockhalt då förstås. Var även första gången hon fick en hovböld, men semestertider som det var så fick man ju inte tag i nån veterinär om läget nu inte var riktigt akut. Vi ringde kliniken och då skulle vi lägga våtvarmt omslag runt hoven och vi fick en tid dit till följande vecka. Under tiden gick hon i hagen eftersom det inte alls gick att lämna henne i stallet, var större skaderisk där än i hagen så vi fick grönt ljus att ha henne i sjukhage. Kan säga också att hon inte hade nån stark puls i frambenen eller varma hovar. Så i tron om att det var en hovböld åkte vi till kliniken där de då märkte att hon hade fång fram i hovarna. Hon hade även en hovböld men den var på väg ut så det enda de gjorde var att skriva ut penicillin och sa att vi skulle banta henne. Ja, hon var för fet på den tiden, och idag är jag mycket mer noggrann med hennes vikt. Det akuta skedet var över så fick ha henne i en hage utan bete. Men... något som jag inte tänkte på då: Varför gav de penicillin mot fång som är en inflammation och inte en infektion? Eller var det för hovbölden penicillinen skrevs ut? Men ändå, det jag funderar idag är varför jag inte fick utskrivet nån metacam åt henne? Nåväl. Två dagar efter klinikbesöket (fredag) fick hon riktigt ont och ville bara ligga ner. Men då fick vi tack och lov tag i en bra hovslagare som kunde komma redan på måndagen. Han verkade hennes hovar rätt och hon fick ringskor fram och hovbölden dränerades. Fången märktes av då hovbölden var borta. Ringde veterinär på tisdag och han kom dag. Då hade penicillinkuren tagit slut och hon hade fortfarande ont. Den veterinären sa att det fanns absolut ingen anledning att skriva ut antibiotika åt henne och skrev genast ut metacam som vi kunde hämta ut. Han kollade även våra hagar och sa att hon kunde gå i lilla hagen då det akuta skedet ändå var över. Och det kändes tryggt då denna veterinär har stor erfarenhet av hästar och även är tillsyns/länsveterinär (motsvarande länsstyrelsen som finns i Sverige). Efter denna kur blev hon helt i skick och har sedan dess inte haft fång igen. Detta var min första erfarenhet av fång. Sen med Rusin som är känsligare har jag ju fått mera erfarenhet. Det var för att hon nu haft det som jag kom mig för att skriva inlägget. Har hästen fång, se till att veterinären är kunnig inom området och acceptera inte att det skrivs ut penicillin, det hjälper inte mot fång som är en inflammation i hoven, inte en infektion. Det finns inget som botar fång, men man kan lindra det med hjälp av kunnig veterinär, smärtstillande och en mjuk, sval bädd som ger svikt. Börja absolut inte experimentera med en massa örter och dylikt som ska vara inflammationshämmande, ta bara hjälp av en veterinär och följ dennes råd. Tarmfloran är redan så rubbad att man inte ska börja experimentera med örter när hästen har fång. Sen vet jag att det finns örter som man kan använda i förebyggande syfte under tiden hästen är frisk.
0 Kommentarer
Detta är lärdomsprovet jag skrev sista året på djurskötarlinjen i yrkes 2014. Skrev också om hovsjukdomar, men de kommer i ett annat inlägg för att inlägget inte ska bli alltför långt. Tackar för de bilderna jag fick låna av medlemmar i FB-gruppen Barfotahov! :) Tyvärr kunde jag inte ta med alla bilder, fotograferna är länkade vid bilden. Lärdomsprov Gabriella Lund Optima Lannäslund Djurskötare 2014 Inledning I slutet av årskurs 3 vid Optima Lannäslund skall varje studerande skriva ett lärdomsprov i form av ett skriftligt arbete. I lärdomsprovet ska man skriva om ett ämne som har anknytning till branschen. Jag skriver om hovmekanismen och några sjukdomar och problem hoven kan drabbas av. Jag har valt detta ämne eftersom det intresserar mig väldigt mycket och det finns så många olika åsikter om vad som egentligen är rätt och fel när det gäller att sko och verka hästen. Det är sällan vi tänker på hur hovmekanismen fungerar och påverkas när vi slår järnskor på hästarna, eller för den delen verkar hovar på en häst som går barfota. Det är inte heller ofta vi tänker på hur hästens vikt egentligen ska fördelas på hoven och hur hästens vikt fördelas när vi slår på skor. Jag tar först upp lite om hovens anatomi och kort om vilka funktioner hovens olika delar har. Sedan fortsätter jag med att berätta om hovmekanismen, vad det är och hur den fungerar och påverkar t.ex. blodcirkulationen i hästens ben. Därefter skriver jag om hur hovmekanismen påverkas av järnskorna vi slår på hästarnas hovar och hur tyngdpunkten då fördelas jämfört med om hästen vore utan skor. Sedan skriver jag om hoven på en häst som varit skodd största delen av livet, och vilka skillnader det är mellan hovarna på den och en häst som gått barfota hela livet. Sedan fortsätter jag med att skriva om skillnaden mellan tamhästens och vildhästens hovar, hur olika de slits. Hovens anatomi Det man ser av hoven utanpå är hovkapseln och den skyddar hovens inre anatomi mot skador och bakterier. Hovbenet sitter längst in i hoven ihop med skelettet och med hjälp av små lameller håller det hoven på plats. Hovbenet ska gå parallellt med marken, men om hovarna verkas fel så kan hovbenet vrida sig så att det pekar neråt istället och då kan vissa problem uppstå för hästen. Även vissa sjukdomar kan få hovbenet att rotera som te.x. fånf som kan orsakas av att hästen äter för näringsrikt gräs eller foder. Strålen är triangelformad och om hoven lyfts upp och ses underifrån sitter strålen centrerad i bakre delen av hoven och håller igång blodcirkulationen i hästens ben, vilket innebär att den har en väldigt viktig funktion för hästen. En frisk stråle har alltid kontakt med marken när benet belastas och fungerar som en stötdämpare för hästen. Med hjälp av strålen kan hästen också bedöma vilken typ av underlag den går på. Den elastiska putan sitter ovanpå strålen inne i hoven. Det är putan som för blodet vidare ut till hoven och benen. Hovbenet trycker på putan när hästen sätter sin vikt på benet och då utvidgas den. Lamellranden sitter utters längs hovens yttre kant och skyddar så att inga mikroorganismer kan ta sig in i hoven och orsaka skador. Bärranden sitter mellan sulan och lamellranden och rör vid marken när hästen står på plant underlag. Trakterna sitter bak på hoven och binds ihop med strålen med hjälp av hörnstöd. Hörnstöden hjälper också till att balansera upp och stöda trakterna. När man verkar hoven är det viktigt att trakterna inte lämnas för höga, det skapar obalans i hoven. Den mjuka och köttiga delen innanför hovkapseln där hovbenet sitter kallas kötthov. Den består av olika lager läderhud och strålbenet sitter också i kötthoven under strålen. Lameller är små trådar som håller fast hovkapseln med kötthoven och kan även kallas lamelltrådar. ↑Foto: ©Lisbeth Malmquist Hovmekanism Hovmekanismen kallas det då hoven utvidgas på ett korrekt och naturligt sätt, d.v.s att den har möjlighet att vara elastisk. Enkelt förklarat är hovmekanism det som håller igång hoven och förebygger en del sjukdomar som annars hoven kan drabbas av. Det finns olika faktorer som som påverkar hovmekanismen negativt, t.ex då vi skor hästarna. Utifrån sett verkar hoven bara vara ett hårt horn i änden på hästens ben, men 70-80% av all stötdämpning sker i hoven. När hästen belastar benet utvidgas hovkapseln så att strålen vidrör marken, då fylls läderhuden med blod. Då hoven lyfts och drar ihop sig trycks den elastiska putan ihop och pumpar ut blodet i hoven. Varje steg hästen tar bidrar till att blodet cirkulerar runt i hästens kropp. När hoven utvidgas så att strålen vidrör marken ger strålen e stötdämpande effekt åt hästens ben och förhindrar således förslitningsskador som annars lätt kan uppstå. Men hjälp av strålen kan hästen också bedöma vilken typ av underlag den går på. Den känner bl.a. om den är på väg att stiga på något vasst eller om underlaget är halt. Om det är halt ute fungerar hoven även som en sugkopp på is och andra hala underlag, om den är verkad på rätt sätt. Allt detta kallas hovmekanism. Men för att hovmekanismen ska fungera korrekt krävs det att hoven är verkar på rätt sätt, det vill säga att trakterna inte lämnats för höga. Lämnas trakterna högre än resten av hoven kan inte vikten fördelas som den ska över hela hoven, då fungerar inte hovmekanismen korrekt. På en korrekt verkad hov ska hovväggen ha samma höjd som strålen, annars kan inte hoven fungera som den ska. Två videor på hur hovmekanismen fungerar, utan vs med sko, som jag hittade på YT: (SwedishHoofSchool) Hovmekanismen på en skodd häst Hästen kan inte bäras upp av hela hoven då hovväggarna lämnas högre än resten, vilket i sin tur leder till att sulan inte kan nå marken, då kan den elastiska putan inte pumpa ut blodet i hoven på rätt sätt och blodcirkulationen blir därmed försämrad. Hästarna skos av olika skäl. Dels för att förhindra slitningar när de motioneras på olika underlag, dels för att minska symptomen på dåliga hovar. Skor är dock inte alltid fel, för har hästen känslig och svag hov så är det bra om den har skor så att hoven inte slits för mycket. En sko motarbetar däremot också hovmekanismen, vilket i sin tur kan försvaga hoven och benet. När vi slår en järnsko på hästen begränsar skon hovens förmåga att utvidgas när hästen belastar hoven. Om hoven inte kan utvidgas vidrör strålen inte marken och då försämras blodets cirkulation i hästens ben och kropp. Hästen har då också svårare att reglera kroppstemperaturen och temperaturen i hoven. När hästen belastar benet med en sko fördelas inte hästens vikt på hela hoven, utan hästen bärs upp av endast trakterna och hovväggen, och då kan varken sulan eller strålen vidröra marken. Rör inte strålen vid marken ger den heller inte samma stötdämpande effekt när hästen är i rörelse,utan största delen av stötarna tas emot av benet. Man kan på sätt och vis jämföra med att vi människor skulle gå med skor av järn . Hästen behöver broddar i skorna om den ska röra sig på halt underlag för att inte halka då sugkoppseffekten inte funkar med skor. Skillnaden på en barfota och skodd hov En häst som har gått utan skor hela livet har betydligt starkare och friskare hovar än en häst som har skotts sen tidig ålder. De hästar som går utan skor har oftast en fullt fungerande hov där blodet kan cirkulera. Strålen på en skodd häst är ofta mjukare och lite svampigare. Det finns däremot ingen garanti att strålen på en oskodd häst är frisk, det beror på hur hoven är verkad. Är hoven korrekt verkad så hovväggen och strålen har samma höjd är strålen oftast friskare. Då hästen har skor kan det bildas spänningar i hoven vilket kan orsaka hovsprickor. Hovsprickor kan dock också förekomma på en oskodd häst. En oskodd hov är oftast ljum medans en skodd hov är kall då hästen inte kan reglera temperaturen på samma sätt i en hov som är skodd. En häst som gått barfota har också mera tåligt material på hoven, då slits hoven inte heller för mycket när hästen rör sig, på en skodd häst kan hoven bli mindre tålig och mjukare, då slits den lätt fel eller för mycket. Foto: ©Lisbeth Malmquist ↓ Tamhästens och vildhästens hovar Hoven är gjord för att vandra 25 km per dag på mycket varierande underlag. Vildhästen måste vandra för att hitta mat och vatten, då slits hoven naturligt. En tamhäst som går i hage har oftast både mat och vatten på samma ställe, då rör den sig heller inte så mycket. Orsaken till varför de flesta tamhästar idag har en sjuk och infekterad stråle beror på de marker våra tamhästar rör sig på, nämligen våta och fuktiga marker. Underlaget i hagarna är ofta lerigt. Tamhästen kan stå timtal per dag på en lerig och våt mark vilket verkar frätande på strålen Även om en tamhäst går oskodd hela livet har den inte möjligheten att slita hovarna på samma sätt som en vildhäst. En vildhästs hovar slits hela tiden och går av på de ställen där den behöver gå av för att den rör sig på varierande underlag. På en tamhäst måste hovarna verkas då hästen oftast inte går på så varierande underlag. Hovarna verkas i snitt var sjätte till åttonde vecka, då hinner de växa ca. en centimeter. Det bästa vore att verka hovarna oftare, var fjärde till femte vecka för att de inte ska hinna växa sig för höga. Jämförs en hov på en vildhäst och en tamhäst så ser man att vildhästens hov har en mycket rundare form än tamhästens. En tamhästs hov hov kan heller inte slitas på samma sätt som vildhästens då materialet på vildhästens hov är mjukare. Då man en gång börjat verka hoven på hästen blir hovmaterialet hårdare och hoven slits inte ner på det sätt som den borde. Börjar man en gång verka en hov måste man fortsätta. Vildhästhov Foto: ©Maria Nilsson (Instagram: am.nilsson)
Jag har absolut inget emot skodda hovar. Jag är tvungen att sko Cadi då hon har problem med att hovarna vill slitas för mycket och för att hålla ena bakhoven upprätt. Jag provade barfota under flera år men fick ge mig. Visena, som vi hadde förr gick barfota hela livet och hennes hovkvalité var något av det bästa. Önskar att Cadi hade haft de förutsättningarna också, men tyvärr. Men jag skulle föredra att kunna ha hästen barfota. |
Om bloggenPå denna hästblogg får ni följa med mig i vardagen med psykisk ohälsa, egna hästar och eget stall. Kommer inte att försköna något utan ni kommer att få se verkligheten när allt går bra som dåligt. Och att inte prata om när saker går sönder och behöver repareras... Men jag kommer ju också såklart att bjuda på allt det positiva som ett eget litet stall innebär, och bjuda på tips om ridövningar, fakta, stalltips, visa min utrustning, lite DIY av träningsmaterial och alternativ när man inte har tillgång till ridbana och såklart utvärdering av träningspass. Och kommer bjuda på allt med en gnutta humor. En riktig hästig blogg helt enkelt! Arkiv
Augusti 2018
Kategorier
Alla
|