God eftermiddag!
Idag är vädret fint, trots att det är kallt, så jag tänker ta och skritta ut på Cadi. Hon har flera dagar nu kommit och velat hitta på något, hon är trött på vila. Har också helt plötsligt ploppat upp massa inläggsidéer i huvudet, och ikväll ska jag skriva om lastning, bl.a. hur man handskas med svårlastade hästar. Men nu kommer en fundering angående bett. Jag har bestämt mig att nu jobba med att betsla ner trots att Cadi kan bli väldigt stark. Jag rider till vardags med tredelat tränsbett. Ett vanligt lite "normal"tjockt och ett sötmalms som är ganska tunt. I hoppning och i terrängen då hon blir lite extra taggad har jag haft ett rakt gummipelham. Det har funkat bra och jag har kunnat rida henne med mjuk hand på det. Men det är ju också ett ganska tungt bett. Så tänker att det säkert känns i nacken mer än ett lättare bett. Red på tredelat i allt flera år före jag bytte till pelhamet. Orsaken till varför jag valde att betsla upp var för att slippa dragkamperna ibland. Blir hon riktigt taggad och vill ha fart på så är det svårt att hålla henne med ett tredelat utan att det blir en dragkamp. Och det är detta jag vill få bukt med utan att behöva ha skarpa bett. I dressyren och (oftast) med bommar funkar det fint med tredelat. Visst blir hon stark ibland men aldrig lika taggad som i hoppning och terräng. Men jag vill inte att bromsen ska sitta i bettet, utan att hon ska lyssna på MIG. Bettlöst har jag funderat på, men då hon inte är så förtjust över tryck på nosryggen så tror jag inte att det är nåt som passar oss. Men hur har jag tänkt träna allt detta? Jo, lydnad och tålamod är det enda som funkar tror jag. Vi måste träna på att kunna rida lugnt mot ett hinder utan att rusa, och att hon lyssnar mera på vikthjälperna än från munnen. Många gånger har hon ju kört upp huvudet, så en martingal har jag skaffat, bara för att hindra de gångerna. Och det händer bara när hon blir riktigt på G och allt blir för roligt. Då har hon inte tid att vänta på mig, och det är inget i munnen heller som skapar obehag, utan hon har alltid varit sån när hon tycker saker är väldigt roligt. Regelbunden motion, mycket hagvistelse, lydnadsövningar både uppsuttet och från marken, tålamod och att vara konsekvent, så tror jag nog att vi ska klara det. Mitt mål är att bara behöva pelhamet på uteritt med fokusering på kondition, eller inte alls. Men att tredelat ska funka i alla pass på ridbanan. Och snokremmen har jag skippat för längesen. Den vill jag inte att ska kunna påverka min ridning och betten, behöver hon gapa så ska hon kunna det också. Nosgrimman i mitt fall fungerar mest som prydnad, den har ingen funktion egentligen. Så idag ska jag skritta ut med mitt vanliga tredelade bett, även om hon är övertaggad och pigg så ska vi klara det ;)
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
Om bloggenPå denna hästblogg får ni följa med mig i vardagen med psykisk ohälsa, egna hästar och eget stall. Kommer inte att försköna något utan ni kommer att få se verkligheten när allt går bra som dåligt. Och att inte prata om när saker går sönder och behöver repareras... Men jag kommer ju också såklart att bjuda på allt det positiva som ett eget litet stall innebär, och bjuda på tips om ridövningar, fakta, stalltips, visa min utrustning, lite DIY av träningsmaterial och alternativ när man inte har tillgång till ridbana och såklart utvärdering av träningspass. Och kommer bjuda på allt med en gnutta humor. En riktig hästig blogg helt enkelt! Arkiv
Augusti 2018
Kategorier
Alla
|