Idag har jag tillbringat hela dagen i hemma i min lägenhet i sällskap av Missy och bara vilat. Ush, har åkt på en förkylning som suger all energi ur kroppen. Känns som om man har feber, men har inte det. Så tänkte att jag skulle satsa på att bara vila och hopperligen vara i bättre skick imorgon så jag kan fara till stallet en stund åtminstone. Det om det. Ska ändå knåpa ihop några inlägg även om det inte blir stallinlägg eller jag ens har sett mina hästar idag. Nåväl. Varför använder jag mig av sporrar och spö? Kan börja med att jag har ett par 15 mm sporrar med rak ände och ett par 20 mm sporrar med rund ände. Har nu börjat använda de längre med rund ände för att jag upplever att de ändå är lite snällare. Sen har jag också ett vanligt allroundspö i hoppningen och ett dressyrspö när jag rider dressyr eller bommar. Såklart anpassar jag mig till hästen och skulle hästen inte gilla sporrar så inte skulle jag använda dem då. Nå, sporrar har jag på Cadi för att jag lätt för kramp i benen. Inte för att jag skänklar hårt utan när jag håller skänkeln och trycker (te.x. om vi rider på volt eller jag vill flytta bakdelen på henne) så får jag ALLTID kramp i benet. Med sporrar behöver jag knappt nudda henne och kan använda skänkeln utan att få kramp. Jag sparkar aldrig när jag skänklar utan mest "irriterar" med små rörelser, eller hur jag ska förklara det. På uteritter rider jag aldrig med sporrar eller spö, anser att det inte är nödvändigt då jag inte behöver ställa henne på samma sätt. Spö använder jag inte för att slå henne eller för att hon är lat, utan många gånger vill hon gärna skjuta ut bogen eller bakdelen på volt, så då använder jag spöt för att peta till henne. I hoppningen så behöver jag sällan använda spöt, utan har det för att lägga till på bogen ifall hon är lite osäker på ett hinder och vill dra åt ena sidan. Såklart rider jag inte varje pass på banan med sporrar heller, men oftast eftersom att jag lätt får kramp. Och att få kramp i benen när man rider är inte det roligaste kan jag lova, haha. Hur tänker ni kring sporrar och spö? Foto: Lini Forsberg
1 Kommentar
Så, då var det äntligen dags för ett inlägg med ett tips på ridövning. Denna gång ska jag skriva lite om en övning som är bra för att få hästen tillbaka och att lyssna på dig. På samma gång så måste du koncentrera dig på att ha hästen ställd åt rätt håll. Det är också viktigt att övningen görs lika mycket i båda varven. Ställ ut 4 koner på en 20 meters volt. Börja med att skritta runt konerna och var noga med att hästen inte skjuter ut bakdelen, skjuter ut bogen eller böjer halsen för mycket inåt. Var även noga med att ställa hästen rätt. Håll hästen på volten med hjälp av ytterskänkel och ställ hästen med inner skänkel. Led hästen med ett lätt ledande tygeltag i innertygeln. Håll ett jämnt stöd i yttertygel. Börja med att minska på volten varannat varv och rid innanför konerna och varannat öka tillbaka och rid runt konerna. Var noga med att volten ska bli runt och planera din väg. Sen kan du börja med att rida övergångar skritt-trav-skritt. Skritta mellan två koner, sen trava tre koner och bryt av vid tredje och tvärtom. När det sitter och hästen lyssnar så kan du lägga in galoppfattningar. Galoppera ett varv, trava ett halvt och fatta galopp igen, bryt av till skritt, skritta 1/4 av volten och fatta galopp igen, galoppera halva volten, bryt av till skritt och skritta 1/4 och ta halt. skritta mellan 2 koner och fatta galopp, galoppera ett varv och bryt av till trav. Sen kan du öka och minska på volten i trav innan du byter varv. 13-åriga Gabriella och 9-åriga Cadi får demonstrera volt på en bild
God kväll!
Idag har jag inte varit i stallet utan pappa fixade det. Var åtminstone och bytte täcke på Cadi och myste i hagen med hästarna en stund i vårsolen. Varmt och underbart väder och det skulle ha varit perfekt för en uteritt. Hoppas jag slipper förkylningen snabbt och att vädret är lika underbart då också, haha. Rusin är ohalt nu hon också, kan säga att det är väääldigt skönt att båda hästarna är i skick igen. Nu ska jag bara skriva ett schemalagt inlägg och fortsätta chilla en stund under min filt innan jag går och sova så jag hopperligen blir frisk så fort som möjligt. God natt! Halloj!
Här så ekar det tomt nu då jag åkt på en megaförkylning. Så idag har jag bara legat i sängen och vilat tills jag en 4-tiden tog datorn och katten och begav mig mot stallet för att mata hästarna. Har sån tur att mamma släpper ut dem och lunchmatar innan jobbet nu när jag inte är i skick. Nu sitter jag här i mitt gamla rum och bara tar det lugnt. Jag har ju inget vidare internet själv då jag måste dela från telefonen vilket inte alltid vill funka så jättebra. Men det passar ju att jag lägger lite extra tid på bloggen nu när jag ändå inte duger till nåt i stallet, och har några idéer jag ska försöka förverkliga. Jag har nämligen tänkt ta tag i min fundering att göra personliga skyltar på beställning. Inte bara boxskyltar, utan att man kan beställa skylt till vilket djur man än har. Till att börja med blir det bara en intressekoll. Jag kommer även att ta beställningar från Sverige, så priser kommer att finnas i kronor också. Skyltarna kommer att vara A4-storlek och du får välja färg, typsnitt, text och skicka in egna bilder till skylten. Jag ska ta och fixa lite mallar att välja mellan så ni ser vilka färger och typsnitt som finns att välja bland. Kommer en rubrik i menyn uppe till höger sen då jag är klar! Planerna är att det ska finnas lite olika alternativ: Skylt som tillverkas och skickas på mejl till beställaren, så för man printa ut själv Skylt som tillverkas och printas ut på fotopapper, men man får själv laminera sen eller välja om man vill ha skylten som plansch. Skylt som tillverkas, printas och lamineras. Kan även fås med ram så den bara är att hänga direkt på boxdörren. Priserna kommer att variera beroende på. Grundpriset för "arbetet" har jag tänkt att skulle vara 5 € (ca. 50 kr). Detta skulle det kosta om den skickas på mejl. Skylt som printas 5€ (50kr) + papper & bläck + frakt Skylt som lamineras 5€ (50kr) + papper & bläck + lamineringsplast + frakt Vi inramning tillkommer 5 € (50kr) Mer exakta priser kommer sen när jag kollar upp de exakta priserna för material och frakt. Men grundpriset är 5 € i Finland och 50 kr. om du beställer från Sverige. Till Sverige blir frakten dyrare. Info om Cadi och Rusin hittas ju även uppe i menyn. Men tänkte ta och skriva ett inlägg om båda hästarna med lite mer information och hur jag valt/hittat dem.
Jag tänkte börja med Cadi. Har nog nämnt detta i inlägg förut, men ska ta och ägna ett helt inlägg för hela vår historia. Cadi, eller CADITA som hon heter föddes 30.6.1998 här på gården. Min morfar är uppfödaren och planen för henne var att bli travhäst. Vi har haft många föl här och många fölbilder, men av någon anledning var det så mycket detta år så jag har inte hittat några bilder på henne som föl. 1998 var jag bara fyra och inte visste vi ju då att det var Cadi som skulle bli min, men jag lekte med henne när hon gick lös på gården med sin mamma. Som ettåring började Cadi tränas för att dra kärra och som tvååring kördes hon in, om jag inte har helt fel. Det var någonstans där som jag bestämde att det var HENNE jag skulle ha. Men hon var ingen lätt häst, så hon var ju inte den bästa hästen åt en liten tjej som jag. Jag var runt 7 år när hon 2001 åkte iväg för att tränas och tävlas. Hon presterade helt bra på banan och hade kapacitet att nå riktigt långt. Men efter en vinst började hon pressas för hårt så benen tog stryk. 2003 tog min morfar hem henne och hon fick vila för att sedan sättas igång försiktigt igen. Då var jag hundra på att hon var min häst. Jag skulle inte säga att hon var den rätta hästen för en nioåring då hon var hopplös att leda och kunde sticka vart hon ville om hon fick det för sig. Svårt att stå still hade hon också när det var dags att dra iväg för att tränas, man fick va snabb för att hinna hoppa i kärran ;) Var alltid med och gjorde i ordning henne och selade på. Fick även för mig att jag skulle träna på att kratsa hovar, så då ville jag göra det på henne. Hästen 5 år och flickan 9, och vi kunde samarbeta ändå. Kröp även under magen på henne om jag inte nådde en rem, haha... Cadi var även min morfars favorit och många ville köpa henne för ganska höga summor, men min morfar ville att jag skulle ha henne, för trots att vi hade 14 hästar i stallet på den tiden såg han att det var något speciellt mellan mig och Cadi. Det blev extra tydligt en gång då vi tränade henne i skogen och ena skalmen lossnade från selen. Vi hoppade ur kärran och skulle fästa den men på nåt vis så lyckades Cadi slita sig och smet med kärran halvt fastspänd efter sig. Jag minns att jag började springa efter henne och ropade, när jag ropade stannade hon och kom till mig. Jag fick tag i henne och band fast henne vid ett träd så vi fick rätta till allt. Min morfar var förvånad att hon stannade när jag ropade på henne, annars var hon en sån som sprang iväg bara när hon kom lös. Efter den dagen var det säkert att det var Cadi jag skulle ha och min morfar visste då att det bästa var att hon skulle bli min. 1 Januari 2004 dog min morfar och vi hade 8 hästar kvar i stallet. 6 skulle säljas och 2 skulle vi behålla själv. Det var förstås Cadi som travfolket ville ha för att hon vill ha all uppmärksamhet på sig (hon såg till att det var HON som stod i fokus) och de kände till henne och hennes släkt. Men jag var bestämd och ett bud på 10 000€ (100 000kr) gick inte över känslovärdet. Vissa tyckte även varför vi skulle behålla en häst med så stor kapacitet inom trav, det släkte hon hade och som vissa påstod ALDRIG skulle kunna bli en ridhäst p.g.a hennes sätt. Hon var svår att handskas med ibland och inget för en 10-årig flicka som jag. Nå, behöll henne gjorde vi och det är fortfarande en av de bästa beslut jag gjort. Skulle hon ha fortsatt inom travet även om hon var bra så skulle henne ben ha tagit stryk och jag tror knappast hon hade varit i såhär fin form vid 20-års ålder som hon är nu. Nu började Cadis långa vila. Min högsta dröm var att hon skulle ridas in, det var något jag tänkte på varje dag. Jag myste med henne varje dag och ryktade henne noga. Tränade på att leda henne och lägga på lindor och benskydd. Hon var min bästa vän. Min högsta dröm var att vi en dag skulle börja hoppa och tävla, komma upp till 1m banor, men det vet vi ju hur det gick med, haha. Vi kom halvvägs åtminstone ;) Fick många gånger höra att en så het häst som Cadi inte skulle passa att ridas in och att jag inte skulle kunna rida henne i så fall. Dessutom hade hon för kort hals för att vara tillräckligt balanserad för ridning. Hösten 2005 fick vi hjälp med att rida in henne av en som köpt häst av oss. Gissa om jag var lycklig denna dag allt påbörjades! Efter lite longering kunde hon hoppa upp på henne och till och med trava utan problem. Var en glad 11-åring jag då minsann. Efter några gånger fick även jag prova att rida henne. Var svårt att hoppa upp på henne i början då hon vägrade stå still. Men när jag väl var uppe så var hon så försiktig. Hon var rädd att jag skulle ramla och såg till att jag satt stadigt på henne. Första gångerna ledde någon mig men efter ett tag kunde jag rida på henne själv, var nog världens lyckligaste då. Vintern kom och då reds hon inget alls. Sommaren 2006 ville jag prova att sätta igång henne igen och det gick riktigt bra. Varje ridpass var hon så försiktigt så jag inte skulle ramla av. Så är hon med alla nya ryttare. Hon är väldigt försiktig första gångerna tills hon känner ryttaren. Är ryttaren duktigare så då är hon även svårare. Är det en oerfaren ryttare så är hon väldigt försiktigt. Så hon är en bra nybörjarhäst på det viset, men ska man kräva lite mer av henne bör man kunna sin sak. Så länge jag var osäker och inte lika balanserad som nu så var hon försiktig. Nu när hon vet vad jag klarar av så kan hon dra iväg och vara lite extra pigg ibland ;) Men när min syster som inte är van och lite rädd provade henne var hon hur snäll som helst. Då försvinner allt "bus". Sommaren 2007 började vi träna för en klubbtävling där man red både ett dressyrprogram och hoppade. Jag såg så framemot vår första tävling tillsammans och hade nya vita ridbyxor och hennes utrustning var putsad. På träningarna hade hon varit klockren och jag var så taggad. Dressyrprogrammet var bara en enkel uppgiftsbana utan galopp och tror att hoppklassen var 20-30 cm, men ändå. Dock så gick det inte så bra när vi skulle lasta och åka till tävlingen... Hon vek åt sidan när jag ledde henne mot transporten och jag fastnade på nåt vid i ett balband som kom ut från en höbal, slutade med 2 knän ur led och en ambulansfärd till sjukhuset, samt 1 veckas sjukledigt från skolan. Dessutom blev mina ridbyxor sönderklippta... Men i december 2007 var vi med i vår första "hopptävling", en maskerad hoppning, 30-40 cm och vi fick 16 fel, men jag var så överlycklig att vi deltagit så det struntade jag i :D Efter det så fortsatte vi utvecklas med några års uppehåll. Tills vi står där vi är idag. Fortfarande tillsammans. Hon 20 år i sommar och jag 24 år. Hon är, och kommer alltid förbli, min bästa vän. Ett inlägg om alla mina bloggar jag haft, haha.
Har ju bloggat lite från och till genom åren. Startade min första blogg i Januari 2010. Det var på blogg.se och under tiden jag skrev på den bloggen var jag ett stoooort Rybak-fan, vilket man märker i bloggen med. Bloggade på den bloggen till våren 2011. Ganska aktivt ändå, men jag var inte särskilt öppen med mitt mående, inte i alla fall på samma sätt som på denna. Fast jag skrev nog lite om mina känslor för skolan då jag under denna tid gick i gymnasiet var jag vantrivdes. Mådde sämre under denna period också. Men jag valde att byta från blogg.se för att portalen hörde till Sverige och byta till något som var mer finländskt också. Men jag älskade hur man kunde designa sin blogg på blogg.se. Okej, nästa då. Jag bytte till blogger, googles egen bloggportal. Den bloggen startade jag i April 2011 som en fortsättning på den andra bloggen. Skrev om samma saker typ, men nu var jag inte ett lika stort Rybak-fan längre. Bloggandet avtog på sensommaren - hösten 2011 och jag återupptog det igen i Maj 2012. Då bloggade jag ganska aktivt igen i kanske 2 månader då jag fick annat för mig sen. I den bloggen skrev jag också om mina känslor för vattenläckan vi hade hemma 2011 och hur jag kände inför en ny skola. Bloggade lite under hösten -17 på denna också tills jag bestämde mig för att nouw var bättre i alla fall. Men har hunnit ha en wordpressblogg också under min paus från blogger-bloggen. Den startade jag i December 2011 men har väldigt få inlägg på den. Skrev sista riktiga inlägget i Mars 2012. I Maj samma år hade jag ett inlägg om att jag fortsätter på blogger igen. Nowbloggen startade jag som en fotoblogg att publicera mina bilder på då jag börjat fota mera igen under tiden jag var arbetslös i början av 2015. Men det höll i sig till April 2015 då jag fick jobb så då försvann bloggintresset. I juli 2017 startade jag upp den igen men som en blogg om psykisk ohälsa och vägen tillbaka, som jag skrev i mitt första inlägg efter uppstarten. Har alltid haft ett okej antal läsare på mina bloggar vilket är roligt. Slutade blogga då jag övergick till denna och ville att min blogg skulle ha ett tema som jag brinner för, att bara skriva om vardagen funkade inte för mig. Och så har vi denna hästblogg. Mycket roligare att ha ett ämne att fokusera på i bloggen som jag intresserar mig för och som det alltid finns något att skriva om. Därför finns det mycket mer motivation till denna bloggen än de jag haft tidigare. Länkar till mina gamla bloggar då: gabrii.blogg.se (VARNING: Rybak-fan) gabriellalund.blogspot.com gabriis.wordpress.com God kväll!
Det värker i kroppen och jag är trött i knoppen, förkylning it is. Därför så får jag inte till så bra inlägg just nu då jag är så trött. Nå, var i stallet ikväll i alla fall och mockade. Mamma hjälpte mig med fodret. I Cadis box var det blött som vanligt, det är en liten del till vattenkoppen som vi inte fått tag i som behöver bytas. Nå, sen när hästarna kom in borstade jag dem, och ja, det är ett säkert vårtecken när pälsen yr, haha. Klippte Rusins hals också under manen så hon kliat sig så förbaskat där, och eftersom jag inte har nåt skär fortfarande så var det att ta saxen. Blev ju inte så snyggt, men hej, det är ju funktioneb som räknas ;) Dessutom gömmer manen det mesta som tur. På tal om Rusin så är hennes fång nästan helt över nu, och det är så skönt. Lite haltar hon fortfarande men annars så är hon myckt gladare igen. Hon kan gå i hagen nu utan problem. Då vi kommer till denna tiden på året blir ju Cadi ett typiskt sto också. Lite sur och grinig över allt möjligt, haha, tanten ändå. Kan vara att det är när hon blir lite extra känslig i huden på våren, så då är hon sur på det. Och stackars Rusin är det som får sig då ibland... Nå, nu ska jag ta och sova, Gonatt! Hej på er!
Idag är det riktigt vår i luften, har varit soligt och varmt. Nu börjar det bli bli mulet, men det är plusgrader, finns ju hopp om att sommaren ska komma i år också ;) Skulle vara perfekt för en uteritt men jag har åkt på en jävla förkylning så det finns ingen ork i kroppen eller knoppen. Så blir nog bara att fixa stallet idag och mysa lite med hästarna. Tyvärr ska det bli kallare nu igen... Nåjaa, jag hoppas på bättre ork imorgon så jag orkar rida Cadi lite åtminstone eller motionera henne på annat vis. Longering kanske så jag får se henne röra sig från marken ordentligt. Nu när förkylningen kom så går ju inte igångsättningen som planerat, men sånt är livet. Hjärnan är lite trött så jag vet inte hur sammanhängande detta inlägg blev nu, men hoppas det går att läsa. Vi hörs senare! En video från i somras när jag tömkörde Rusin. Ska ta och skriva ett inlägg om longering och tömkörning lite senare! Tänkte skriva lite om vad du bör tänka på när du ska skaffa en egen häst, din första egna eller efter några års uppehåll. Har du haft häst förut så vet du ju vad det innebär och då är allt lite "friare" om man säger så. Är det din första egna häst finns det några saker att tänka på:
Vad allt kommer kosta är individuellt. Har du eget stall behövs lite mera saker och sällskap åt hästen. Hyr du in dig beror det på var du bor, vilka möjligheter det finns och hur mycket du själv kan sköta allt runt hästen. Länk till ett inlägg där jag tar upp kostnader finns i första punkten. Att bli fodervärd eller medryttare är ett bra första steg för att känna på hästägarlivet lite. Kan vara bra om det är första gången du ska skaffa häst. Vilken typ av häst letar du efter? Är det din första egna häst och du inte är så erfaren så är det bra med en lite äldre och mer erfaren häst eller ponny som kan lära och utveckla dig. Vill du börja tävla är en läromästare en riktigt bra första häst. En lugnare ponny runt 13-16 år kan vara riktigt lagom som första häst om du är yngre och mindre erfaren. Har du själv mer erfarenhet eller har haft häst på foder tidigare kan du bra köpa en yngre och mer oerfaren häst som du själv kan utveckla. Har du inte råd med dyrare tävlingshästar så finns det alltid ridtravare, med rätt person kan vilken häst som helst komma långt. Och det viktigaste är ju att ni klickar med varandra. Köper du en ridtravare får du oftast en väluppfostrad och häst som är van med liv och rörelse för ett bra pris. Vill du ha en motionskompis och inte har några tävlingsambitioner så passar en äldre häst, eller en häst som inte trivts med ett liv som tävlingshäst och behöver lugn för att trivas. Här kan vilken häst som helst passa, och ridtravare, det är en mångsidig häst som passar en hobbyryttare perfekt. Eller ett kallblod som är lite lugnare om man önskar det. Det viktigaste är att ni klickar och förstår varandra, då kan vilken häst som helst komma vart som helst. Det hänger nästan på vilken erfarenhet och vilka ambitioner du har. Din egen hästerfarenhet är bra att tänka på också. Har du inte mycket erfarenhet själv är det bra att ha någon runt dig med mycket kunskap och erfarenhet gällande egen häst som du kan ta hjälp av. Annars är det bra att skaffa egen erfarenhet först genom att bli skötare, medryttare eller hjälpa till i ett stall så du får en ordentlig inblick i den dagliga skötseln. Har du mycket erfarenhet och kunskap själv så vet du vad som krävs och hur allt går till, då kan du själv avgöra hur du ska gå tillväga med hästköpet och vad du behöver och söker. Hur mycket tid du har till hästen är väldigt viktigt att tänka på innan du börjar leta. Har du tid att ge den motionen den behöver och själv ta hand om den? Eller behöver du hjälp med motionen men kan ta hand om stallsysslorna själv, eller hjälp med allt? Har du svårt att hitta tid till hästen själv ska du tänka en extra gång om du verkligen ska skaffa egen häst nu. Medryttare är också ett alternativ för dig som kanske inte har tid med egen häst men skulle vilja ha en häst att rida och sköta. Hur mycket tid du har är också avgörande för vilken typ av uppstallning som passar dig. Att någon tar hand om morgonfodring och utsläpp kan vara skönt om du har hektiska mornar eller om du får mockhjälp de dagar du slutar sent, medan du då måste förbereda dig på att betala mer. Har du tid för eget stall så är ju det bekvämt med tanke på att du har nära till hästen och snabbt kan vara på plats om något skulle hända. Det är viktigt att ha typ av uppstallning på klart också innan du köper häst. Hänger ihop med tiden som jag skrivit om ovan och vilka möjligheter som finns, samt vad du kan tänka dig betala i månaden. Eget stall är oftast det billigaste alternativet och du har fritt att bestämma dina egna regler och ha ditt eget system. Men då måste du sköta alla inköp själv. Inackodering är bra om du inte har tillgång till eget stall eller bara möjlighet till att ha en häst. Fördelar med inackodering är att det ofta ingår bra ridmöjligheter och du får hjälp med utsläpp och morgonfodring, eller insläpp och kvällsfodring. Bra om du har mindre erfarenhet då du har kunnigt folk runt dig samt så sköts inköp av foder och strö oftast av stallägaren. Du kan spara på att ha hästen på halvpension och ta några ut/insläpp per vecka eller själv sköta det mesta. Sen finns det också kollektivstall där de inackoderade har en rullande lista och turas om att ta insläpp, utsläpp och kanske inköp av foder och strö. Nackdelen med att hyra in sig är att det blir dyrare i längden. Lösdrift är ett bra alternativ om du vill ge hästen en så naturlig miljö som möjligt och om hästen trivs bäst med det. Nackdelen med det är att det inte alltid är det bekvämaste för dig, men de flesta hästar föredrar lösdrift. Vad du behöver till din häst är bra att fundera på. En basgarderob (täcken, sadel, träns, grimmor, schabrak...) och vad som behövs i reserv. Ryktsaker, pälsglans, stallapotek, foder, tillskott. Utrustning kan variera beroende på vad du vill göra med hästen. Vilka möjligheter till träning det finns runt dig är kanske också intressant ifall du satsar på att tävla. Oftast ordnas det ju olika träningar på olika nivåer på ridskolorna som finns där du bor, och där brukar man ju också börja sin hästkarriär ofta. Vilka möjligheter du vill ha beror på vad dina mål är. När det gäller hovslagare och veterinär är bra att veta vem som finns där du bor och att ha telefonnummer redo innan du får hem hästen. Det lönar sig alltid att fråga andra vem de har och vem de rekommenderar. Det är viktigt att hovslagare och veterinärer kan sin sak, har stor kunskap och bra om de har ett bra rykte om sig. Vill du regelbundet åka runt på träning och tävling är en egen transport att föredra. Då har du alltid tillgång och frihet att åka iväg när du behöver. Annars är det bra att veta var du kan hyra en ifall du snabbt skulle behöva iväg med hästen. Viktigt att transporten är i bra skick och att någon har körkortet i skick och vet viktgränserna och kraven för era fordon. Innan du bestämmer dig för köp ska du ta reda på så mycket som möjligt om hästen. Sjukdomshistoria, hur är den att hantera i olika situationer, har den vad du söker, passar den till det du vill göra och hur är den bland andra hästar? Vilka behov har den, passar den bäst till lösdrift eller stall? Provrid hästen gärna flera gånger om det finns möjlighet och be ägaren visa när den hanterar hästen och rider den. Se gärna hur hästen är att hämta i hagen och hur den beter sig i stallet. Kan finnas olater som ej visas vid provridning så håll ögonen öppna och se helst att ägaren lämnar hästen i hagen tills ni kommer så ni får se allt, om det inte är någon ni vet att är ärlig. Veterinärbesikta hästen också på en klinik du har valt så att den inte har några dolda skador som visar sig sen. Be om att få röntga hela hästen. Har säljaren inget att dölja är det oftast inga problem, lägger säljaren emot så kan det vara misstänksamt. Men besiktningen ska du nog stå för själv, du kan inte kräva att säljaren ska betala den. Går hästen inte igenom kan det vara en lösning att be säljaren betala en del av summan, för då är ju hästen genomgången färdigt till nästa gång och fel som säljaren kanske inte märkt kan upptäckas. Så, hoppas jag fått fram något som du kanske inte tänkt på tidigare. Hur gjorde du när du köpte din första häst? Foto: Lini Forsberg
Nå nu är det dags att komma igång med bloggandet igen efter helgen.
Hade en riktigt bra 24-årsdag igår då en av mina vänner bjöd mig på mat och chokladcheesecake, så gott! Tacksam för att jag blev bjuden på mat och för de fina presenterna jag har fått :D Jag blev ju riktigt bortskämd, haha. Syrran fixade ju tårta åt mig tidigare på dagen också. Blev dock otroligt sömnig senare och idag förstod jag varför. Har åkt på en förkylning. Nå, plusgrader har vi här idag vilket är skönt. Hade som plan att rida ut en sväng, men jag får se hur det blir med det. Känner mig slut i kroppen och inte riktigt i skick och klockan är redan snart 5. Nå, får se hur jag gör. Ska försöka väcka min gröt till hjärna och skriva ihop lite inlägg nu. Vi hörs sen! Hejsan på er! Börjar våren visa sig där ni bor? Här är det full vinter fortfarande, brukar ha vår när jag fyller, men inte i år. Så, idag blir jag 24, ingen märklig ålder. Jättefint väder är det idag. Liten kall vind och -5 men solen skiner. Har fixat stallet och stod en stund och myste med hästarna i hagen. Riktigt härligt! Rusin börjar bli i skick nu och njuter av stt få gå i hagen. Och Cadi är busig och i bra skick igen, sååå skönt måste jag säga att det är då båda börjar bli i skick igen. Borstade rusin en stund i hagen och hade hästhår som yrde överallt. Nåå, nu ska jag börja ställa mig iväg, så tyvärr hinner jag inte med de inlägg jag tänkt. Har sovit lite oroligt inatt, vaknat typ varannan timme, så ska ta och dricka en Monster energydrink före jag far. Nej, energidrickanär inte bra, men ibland sitter det rätt fint ;) Ni får ha en fin lördagskväll så hörs vi som vanligt imorgon! mysponny tårtan som min lillsyrra fixade åt mig
Min första hela video med en actionkamera jag lånade före jag hade skaffat min egna. Redigerat i windows movie maker, därav kvalitén. Okej, nu är klockan mitt i natten när jag skriver detta inlägg. Måste börja sova nu då jag ska upp imorgon och hinna med stallet före jag beger mig till min kompis.
Har haft en kul kväll med min barndomsvän och dagen har gått i ett, har inte hunnit starta datorn så därför har det heller inte blivit nåt blogginlägg. Jag och min barndomsvän, trots att vi är över 20, så sjöng singstar för gamla tiders skull, haha. Sällan är vi riktigt seriösa när vi umgås, men hej, barnasinnet måste man ju få ha kvar ;) Tidigare idag så fixade jag stallet och Cadi håller på att sättas igång igen. Så fräsch och fin som hon är nu har hon inte varit på länge! Lagt in lite trav nu och känner efter varje dag hjr hon känns. Fortsätter hon att vara såhär bra i skick är det så småningom dags att börja köra igång igen, märker hur glad hon är nu när hon får jobba. Skrittade och gjorde lite stretching idag på banan. Efter lite trav så blev hon så glad och pigg att jag hade lite svårt att hålla henne stundvis, haha, hon vill vara några steg längre fram än vi är om man säger så. Imorgon ska vi fortsätta jobba och på söndag tror jag hon får vila från ryttare, om jag inte gör tvärtom. Hon ska ju inte gå varenda dag nu i början och bara ta det lugnt. Men vi hörs med mer inlägg senare, nu ska jag sova, gonatt! Hej på er!
Sitter nu och äter en god berlinermunk och dricker iste till, gott! Dagens väder är ju bara för härligt också, trots -6 grader, så blir antagligen en skogstur med Cadi igen. Så skönt att ha börjat sätta igång henne, har inte tänkt på förr hur stor roll en sadel spelar, trots att det verkar som att den skulle passa, men nu när jag börjat använda min gamla sadel igen känns hon så fräsch igen, precis son förr. Så skönt att veta orsaken och att det var lätt åtgärdat. Ja, imorgon fyller jag 24. Ingen märklig ålder, efter att jag fyllde 18 har det inte varit så roligt att fylla år. Janå, vid 20 så klev man ju ifrån tonåren och fick börja köpa startksprit på alko, å andra sidan gillar jag inte starksprit så för mig har det inte gjort nån skillnad, haha. Sen har allt bara gått i ett tycker jag. Ska imorgon till en av mina kompisar, hon ska bjuda mig på födelsedagsmiddag, så det lär bli trevlig :D Ikväll kommer troligen min barndomsvän till mitt och nog lär vi hitt på nåt kul som vanligt, haha. Nå, nu ska jag fika klart och sen blir det stallet. Ha en fin fredag hörni! Var och skrittade Cadi i skogen ikväll, och jävlar vad kallt de var. -15 här nu och det är mitten på mars... Nå, till inläggets handling då: svårlastade hästar, vad gör man? Det första du behöver ta reda på är varför hästen är svår att lasta. Rädd? Gillar inte att åka transport? Gillar inte trånga utrymmen? Gillar inte att vara själv? Och hur är din transport konstruerad, mycket ljud i den eller är den gles och släpper in för hästen mystiskt ljus? Beroende på orsaken får du anpassa lastträningen efter det, men nåt som ändå behövs oberoende orsak är tillit till dig. Hästen ska lita på dig och du måste lita på hästen. Det är där man måste börja, med kommunikation mellan häst och dig. Arbeta tillsammans från marken med saker som inte har med lastning att göra för att bygga upp bandet mellan er. Lek med hästen, ta steg för steg och träna att gå över presenningar och gå runt saker som hästen tycker är lite läskigt. Var lugn själv och tvinga aldrig hästen till nåt. Då får ni börja om från 0 igen och det kan ta ännu längre tid, tilliten är då borta. Sen kan transporten komma in i bilden. Är hästen rädd så kan det vara bra att ha en lugn häst med som visar att det inte är farligt. Börja med att närma dig transporten, men rikta ingen uppmärksamhet mot transporten, utan låtsas att den inte är där. På detta sätt får du hästen med dig mot den om den inte vill gå i närheten av transporten annars. Gå över rampen några gånger utan att gå in, var lugn hela tiden och tvinga inte hästen till något. Beröm den när den gör som du önskat. Efter ett tag då hästen är lugn kan du börja träna den att gå upp på rampen rätt väg. Först räcker det med att framhovarna är uppe och att hästen stannar där så länge som du vill, men ingen tvång. Beröm när hästen gör rätt igen. Sen kan ni ta ett steg i taget tills ni är inne. Men stanna alltid. Tvinga inte hästen att gå på, utan ta det steg för steg så hästen är trygg i varje övning, är hästen lite osäker så backa hellre ett steg, gå aldrig framåt om hästen är lite osäker. Det är viktigt att du själv är lugn och inte gör nån big deal av det hela, utan se det som en träning i vardagen. Allt behöver inte ske på en dag, låt det gå flera dagar, veckor eller månader om så behövs. Det är slutresultatet som sedan räknas, behåll det positivt för hästen. Okej, det är om hästen är rädd. Tar då och går till min egen historia med Cadi. Cadi är inte rädd för transporten men har aldrig gillat att åka släp, utan hon har hellre åkt hästbil. Men nu har vi ju inte nån hästbil längre utan köpte vår transport våren 2007. Nå, vi gjorde ju helt fel när vi började lasta henne. Hon gick på sidan och det kunde ta timmar att få in henne. Vi spände upp linor så hon inte skulle slippa åt sidorna, lastade uppefter en vägg och det slutade ju med att det knappt gick att få henne nära transporten. Ett tag fungerade longeringslinor bakom rumpan, men inte gick hon in självmant utan vi behövde nästan tvinga henne. Slutade med att till sist när vi fick henne tillräckligt nära så band jag fast henne i transporten med longeringslina så hon inte slapp nån annanstans än in. Men dragkamper mot hästar, det förlorar du garanterat. Spö, linor, stressade människor och tvingande. Nej nej nej säger jag bara idag då ja tänker bakåt. Så ska det inte gå till. För nåt år sen började jag om. Hon åkte inte transport på 3 år, vi lastade inte på 3 år och det var bra. Började med att ställa transporten så den inte stod nära nån vägg. Vi gick mot rampen, men jag lät grimskaftet hänga löst och låtsades inte om transporten alls. Cadi blev då nyfiken: "transporten är framme, men hon är inte stressad och tvingar inte fram mig??" vi fortsatte så tills hon lugnt följde mig mot transporten. Efter några gånger kunde jag gå fram och hon kom efter och ställde framhovarna på rampen. Sen drog hon bakåt, med jag bara lättade på grimskaftet och höll inte emot, tvingade henne inte till nåt, vilket vi gjort före, så då blev hon lugn och kom längre upp på rampen. Gick hon till sidan tog vi bara lugnt om allt tills hon gick rakt på rampen igen. Sen stannade vi och stod och pratade och hon fick godis. Grimskaftet var löst och jag var lugn - inget tvingande = lugn häst. Jag stod inne i transporten och hon på rampen, jag pratade hela tiden med henne och vi gjorde ingen big deal av det hela. Till sist kom hon intraskande själv och då fick hon beröm och godis. Sedan den gången har allt börjat gå rätt så smidigt med lastningen. Vi har gått från att vara 3 personer, linor och väggar för att få in henne på 1-2h till att jag själv lastar utan hjälp på max 15 min. Men där är kruxet, hur kul är det att bli tvingad av tre människor och känna att man inte har något val? Dessutom blev människorna stressade och då blev ju inget bättre. Inte är hon lättlastad nu heller, men hon är lugn. Och vi ställer alltid transporten "fritt" så att säga, utan väggar eller något på ena sidan. Då går allt mycket bättre, och att jag är lugn spelar stor roll på det hela. Det hjälper inte att jag bara låtsas vara lugn men innerst inne är stressad, Cadi vet det. Vi känner varandra utan och innan och hon vet precis vad jag tänker göra och jag ser på henne när något kommer ske. Men nu om hon går till sidan av rampen är jag bara lugn och korrigerar henne. Tvingar jag inte henne traskar hon självmant in efter en stund. Det finns inga genvägar, utan det krävs tillit och förståelse. Hästen krånglar inte bara för att, utan det finns alltid en bakomliggande orsak. Träna lugnt istället för att ta till diverse tvingande metoder. Det funkar inte i längden och det slutar med att du inte får hästen nära en transport till sist. Och jag påpekar det igen, du vinner ALDRIG en dragkamp mot en häst... Kan tipsa om att söka på John Rickets på YouTube, då hittar ni några videor om lastträning. God eftermiddag!
Idag är vädret fint, trots att det är kallt, så jag tänker ta och skritta ut på Cadi. Hon har flera dagar nu kommit och velat hitta på något, hon är trött på vila. Har också helt plötsligt ploppat upp massa inläggsidéer i huvudet, och ikväll ska jag skriva om lastning, bl.a. hur man handskas med svårlastade hästar. Men nu kommer en fundering angående bett. Jag har bestämt mig att nu jobba med att betsla ner trots att Cadi kan bli väldigt stark. Jag rider till vardags med tredelat tränsbett. Ett vanligt lite "normal"tjockt och ett sötmalms som är ganska tunt. I hoppning och i terrängen då hon blir lite extra taggad har jag haft ett rakt gummipelham. Det har funkat bra och jag har kunnat rida henne med mjuk hand på det. Men det är ju också ett ganska tungt bett. Så tänker att det säkert känns i nacken mer än ett lättare bett. Red på tredelat i allt flera år före jag bytte till pelhamet. Orsaken till varför jag valde att betsla upp var för att slippa dragkamperna ibland. Blir hon riktigt taggad och vill ha fart på så är det svårt att hålla henne med ett tredelat utan att det blir en dragkamp. Och det är detta jag vill få bukt med utan att behöva ha skarpa bett. I dressyren och (oftast) med bommar funkar det fint med tredelat. Visst blir hon stark ibland men aldrig lika taggad som i hoppning och terräng. Men jag vill inte att bromsen ska sitta i bettet, utan att hon ska lyssna på MIG. Bettlöst har jag funderat på, men då hon inte är så förtjust över tryck på nosryggen så tror jag inte att det är nåt som passar oss. Men hur har jag tänkt träna allt detta? Jo, lydnad och tålamod är det enda som funkar tror jag. Vi måste träna på att kunna rida lugnt mot ett hinder utan att rusa, och att hon lyssnar mera på vikthjälperna än från munnen. Många gånger har hon ju kört upp huvudet, så en martingal har jag skaffat, bara för att hindra de gångerna. Och det händer bara när hon blir riktigt på G och allt blir för roligt. Då har hon inte tid att vänta på mig, och det är inget i munnen heller som skapar obehag, utan hon har alltid varit sån när hon tycker saker är väldigt roligt. Regelbunden motion, mycket hagvistelse, lydnadsövningar både uppsuttet och från marken, tålamod och att vara konsekvent, så tror jag nog att vi ska klara det. Mitt mål är att bara behöva pelhamet på uteritt med fokusering på kondition, eller inte alls. Men att tredelat ska funka i alla pass på ridbanan. Och snokremmen har jag skippat för längesen. Den vill jag inte att ska kunna påverka min ridning och betten, behöver hon gapa så ska hon kunna det också. Nosgrimman i mitt fall fungerar mest som prydnad, den har ingen funktion egentligen. Så idag ska jag skritta ut med mitt vanliga tredelade bett, även om hon är övertaggad och pigg så ska vi klara det ;) Det här är ett inlägg kopierat direkt från min förra blogg, men tycker att det är värt att tas upp igen. Jag lyssnar på en podd vid namn ångestpodden. Ett av deras asvnitt handlar om näthat och jag började fundera på vad som egentligen är vitsen med näthat? Att mobba någon eller skriva elaka kommentarer på sociala medier, vad får de som gör sånt ut av det? Vart vill man komma? Har själv aldrig fått hat på nätet men har sett att många större bloggare och youtubers får väldigt många elaka kommentarer. Har sett kommentarer där någon skrivit att bloggaren/youtubern är ful, att de ska döda personen eller att de ska gå och ta livet av sig själv, att personen är dålig på det han/hon gör, att personen är en hora, rasistiska påpekanden, några exempel. Alltså helt sjukt! Hur kan man sitta och skriva så till folk bakom en skärm? Dessutom är den som kommenterar ofta anonym. FEGT rent ut sagt. Jag tycker att man inte ska skriva kommentarer till någon om man inte står för det eller om man inte kan säga det man skriver rakt åt personen IRL. Till er som sitter och skriver hat på nätet åt andra personer: Varför gör ni det? Varför är ni så fega att ni väljer att vara anonyma? Vad får ni ut av att skriva skit åt andra på nätet? Är det roligt att såra andra? Känns det bra att få andra att må dåligt, så ni själva kan känna er bättre? Varför ska ni vara så förbannat avundsjuka på någon att ni känner att ni måste trycka ner den personen?! Då kan ni ta och jobba lite för att komma upp till en nivå så ni inte behöver vara avundsjuka, istället för att sitta och skriva skit till andra. SKÄRP ER säger jag bara. Ni är bara patetiska och pinsamma. Tråkig attityd ni har som ska trycka ner andra. Sen till kritik som skrivs på nätet. Konstruktiv kritik ser jag inget fel med om man framför det på ett moget sätt. Men har sett mycket kritik riktade mot både enskilda personer på nätet och företag. Detta sker oftast i Facebookgrupper, och har noterat att det är väldigt vanligt bland hästfolk. Finns för många självutnämnda experter som ska tala om för andra hur de ska göra. Jag tar ett exempel hur det kan se ut på en hästgrupp. Detta är inget som jag läst utan jag ger exempel på hur det kan se ut. En person (A) lägger ut en video på en hästgrupp. Ekipaget har en sämre dag och hästen krånglar lite, vilket person A skriver i inlägget. Då skriver en annan person (B) att hästen inte har en passande utrustning och att den bör kollas upp av veterinär omgående, att A gör fel och orsakar smärta åt hästen och bör istället göra si eller så. Vad får B att tänka att hen kan mer om A's häst som B aldrig sett IRL? Och hur kan man döma något på EN video? Är man missnöjd med ett företag så ska man kontakta företagaren i första hand och ge denna en chans att rätta det som är fel. Att sitta och skriva skit om ett enskilt företag på nätet är bara fel. Hur ska företagaren kunna bättra sig om hen inte vet vad som är fel? Det är skitstil mot företagaren och smutskastning helt enkelt. Yttrande frihet och rätt till egna åsikter i all ära, men jag tycker att så länge åsikterna handlar om att skriva negativa saker bakom ryggen på ett företag innan man kontaktat dem bara är fegt och oförskämt gjort. Samma gäller om man har något negativt mot enskilda personer också, ta det med dem istället för att vara så feg och sätta sig bakom en skärm och skriva. Det är aldrig okej att smutskasta andra. Tänk före ni skriver. Har man kontaktat företaget och inget händer, okej, då kan man varna andra, men man ska ändå hålla det på en mogen nivå. Men inte om man är missnöjd med en sak coh inte säger till om det, finns tillräckligt med negativitet i världen ändå. Innan man kommenterar/skriver något på nätet ska man tänka: Skulle jag kunna säga det här face to face? Kan den andra ta illa upp? Vart vill jag komma med kommentaren? Vill jag ha en sån kommentar själv? Är det nödvändigt? Har jag kontaktat och diskuterat med personen/företagaren som första årgärd, vad sa denna? God kväll!
Sitter i sängen och tar det lugnt, ska kolla lite klipp från GHS-sändningarna innan jag tar natten. Nu när blåsandet lugnat ner sig så satsar jag på att rida Cadi imorgon. Jag hoppas att vädret är på min sida i alla fall. Hon behöver verkligen motion om man säger så. Jaa, till min rubrik då. Nej, du kan inte göra karriär och vinna stort på att tillverka boxskyltar, men att ha det som en kul hobby på sidan om för att tjäna lite extra kan det vara en idé. Har börjat få kläm på att redigera i GIMP nu, så funderar på att börja fixa personliga boxskyltar för en liten summa åt folk. Går ju ganska smidigt om man laminerar eller ramar in. Funderar på att skaffa mig en lamineringsmaskin om det finns intresse, för de är ju inte så farligt dyra. Först kan jag ju börja med att bara redigera och skicka på mejl, för att se om intresse finns. Så vill ni ha en personlig boxskylt så kan ni kontakta mig :) Ja, har väl inte så mycket mera att tillägga om dagen, så jag säger go'natt med detta inlägg så får ni kika in imorgon kl. 8, då borde ett nytt inlägg vara uppe. God eftermiddag i snöyran. Snöyra här i alla fall
Stallet är fixat och hästarna har fått mat. Har själv också hunnit äta och nu sitter jag bara här och tar det lugnt. Hade tänkt skritta ut i skogen med Cadi idag, men får se hur jag gör då det blåser som bara den... Solen har åtminstone tittat fram nu så kanske vädret blir bättre. Har fått sånt sug efter att åka och träna och starta nån tävling igen! Bara jag får klartecken på att Cadi är 100% okej så blir det att komma igång på riktigt igen. Tanten själv är nog taggad på att få komma igång också, väldigt pigg och fart på. Annars då? Har sovit hyfsat bra inatt och är piggare idag. Håller på att få ålderskris då jag fyller på lördag, även om jag bara blir 24. Men ändå ;) Rusin fäller så mycket päls att jag typ drunknar i hästhår. Borstade henne lite imorse och hon stod och njöt. Kliar säkert att ha sån päls, tur att halva hon är klippt. Skönt också att Cadi är klippt, så slipper jag lite päls där. Men vi hörs i nästa inlägg! Psst... glöm inte att delta i min blogg/instatävling ;) Inlägget hittas i kategorin Blogg/instagramtävlingar. På instagram: gabriellasfuxar |
Om bloggenPå denna hästblogg får ni följa med mig i vardagen med psykisk ohälsa, egna hästar och eget stall. Kommer inte att försköna något utan ni kommer att få se verkligheten när allt går bra som dåligt. Och att inte prata om när saker går sönder och behöver repareras... Men jag kommer ju också såklart att bjuda på allt det positiva som ett eget litet stall innebär, och bjuda på tips om ridövningar, fakta, stalltips, visa min utrustning, lite DIY av träningsmaterial och alternativ när man inte har tillgång till ridbana och såklart utvärdering av träningspass. Och kommer bjuda på allt med en gnutta humor. En riktig hästig blogg helt enkelt! Arkiv
Augusti 2018
Kategorier
Alla
|